2009-11-15

Vad är egentligen en församling och vad är dess syfte?

Inledning
Jag har under en längre tid fördjupat mig och låtit mig inspireras av ovanstående frågeställning. Jag insåg nämligen att jag tagit så mycket för givet, att det måste se ut så som det gör i många frikyrkoförsamlingar (jag är själv uppväxt i ett sådant sammanhang). Jag har läst flera böcker och artiklar, och även i Bibeln så klart, om detta och vill här i all enkelhet dela med mig av intryck och reflektioner jag gjort som handlar om detta. Stora delar av det som står nedan är översatt och sammanfattat från flera av de böcker jag läst på senare tid, speciellt av Floyd McClung (You see bones, I see an army - changing the way we do church), men även Neil Cole och Wolfgang Simson mfl. har inspirerat genom sina böcker.


Vad är en församling?
Låt oss börja med att läsa ur Apg 2:42-47. Notera att i vers 41 kan vi läsa att 3000 kom till tro på en enda dag, vilken utmaning!

Floyd McClung målar upp den första församlingen så här: ”Jag såg vad församlingen kunde vara idag. Jag såg för mitt inre en församling som var livfull, växande och orädd. Det var en samling människor med en innerlig kärlek till Jesus, inte en institution som hänger sig åt byggnader och program. Jag såg vänner äta måltid i varandras hem och komma ihåg Herrens död när de firade nattvard tillsammans. Jag såg dem lovsjunga med vilket instrument som helst som de kunde hitta, och frambringa glädjeljud när de prisade Gud för att han sänt sin Messias. För mitt inre såg jag bilder av små grupper av troende som spontant blev fler över Jerusalem. Apostlarna och profeterna lade grunden att bygga vidare på genom att instruera och uppmuntra de troende. Församlingen i Apostlagärningarna fungerade som en livfull gemenskap, inte bara genom ett möte en gång i veckan.

Det var en samling av småförsamlingar, eller mer korrekt, en rörelse av församlingar. De var definitivt inte någon jätteförsamling, sådana som det finns exempel på idag. Det var en dynamisk rörelse av små gemenskaper, som spontant spred sig överallt i staden. De möttes regelbundet i stora möten i Salomons pelarsal i templet. De samlades i varandras hem, trängde ihop sig i vardagsrum, gårdar och verkstäder, varhelst de kunde finna plats att mötas och lovsjunga och be för sina vänner och familjer. De infiltrerade varje del i staden. …”

Vad innebar detta då? Jo, alla var involverade. Hela församlingen var engagerad, inte bara några få. Den enkla formen av att samlas i små grupper innebar ju att alla blev involverade. Deras sätt att leva var attraktivt för dem som de kom i kontakt med. Och det var inte konstigt, för vad människor hade mött i åratal var den opersonliga och betryckande auktoriteten från fariséerna.


Vad är kärnan?
Vad är egentligen en församling?

I Matt 18:20 definierar Jesus det så här: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” Med det ordet som utgångspunkt så handlar Församlingen alltså inte om en byggnad. Jag känner själv att det är så lätt att förknippa församlingen delvis med byggnaden, kyrkan och det är inte konstigt alls, eftersom vi oftast möts i den. Men kanske att vi i och med att vi gör den kopplingen faktiskt riskerar att gå miste om något högst väsentligt. Det handlar ju om gemenskapen och att vi får möta Gud tillsammans. Så låt oss för en stund definiera församlingen, inte som en byggnad eller plats, utan något som är till där två eller fler är församlade i Guds namn.

Församlingen ”hände” för Jesus och de tolv när de formade en gemenskap som lärde, levde och tjänade tillsammans. I Apg 16: 13-15 kan vi läsa att församlingen hände/formades när Paulus på ett kvinnligt bönemöte berättade de goda nyheterna. Det händer idag när en familj återkommande bjuder in några vänner för en måltid. När de äter och bryter bröd så bygger de en andlig gemenskap tillsammans. De är församlingen när de är tillsammans. När de söker och lyder Jesu befallningar tillsammans, så är de en församling med ett tydligt syfte. När du har flera likasinnade gemenskaper sammanlänkade så har du en sammanslutning av små gemenskaper/grupper.

Den nytestamentliga församlingen, den församling vi möter i apostlagärningarna, var alltså definierad som människor. Troende gick inte till församlingen eller kom med i församlingen – de var församlingen. Olikt det gamla testamentets system som innebar ett fåtal präster, så fungerade alla medlemmar i den nytestamentliga församlingen som präster, eftersom alla tjänade med de förmågor och gåvor som Gud gav dem. Dessa Kristi efterföljare praktiserade sin tro i andliga familjer, möttes i hem och förändrade världen på ett radikalt sätt. I detta sammanhang lärde sig varje person hur de skulle vägleda andra. De troende ökade i antal när de lydde Guds ord och delade resurser och andliga välsignelser.

”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”


”Två eller tre”
Det behövs alltså inte en folkmassa, utan endast några få personer, för att vara en församling och uppfylla funktionerna av en församling. Jesus var tydlig med att han vill att var och en av oss är sammanbundna med några andra i en medveten gemenskap. Den lilla storleken håller det på en enkel nivå, är baserad på relationer, möjlig att utöka genom delning, lätt att gömma om det skulle bli förföljelse, och inte så svårt att organisera. ”Två eller tre” innebär underförstått att Jesus hade en tydlig idé i sinnet av att församlingen skulle eller kunde vara liten och organisk.

Om vi måste reducera det till det som verkligen är nödvändigt, så har en liten församling en förmåga att fortsätta när allt annat misslyckas. Dessutom är det så att små grupper av troende lätt kan bli fler grupper. Människor kan inte gömma sig eller gå förlorade på samma sätt i en liten grupp som i en stor. Omsorg om varandra är lättare eftersom var och en känner den andre. Och slutligen, så kan det enkla uttrycket av församlingen, såsom en husförsamling, fungera närmare dem som inte känner Jesus genom att man möts i hemmen, på företag, i skolor osv.


”Komma tillsammans”
Att samlas är att bygga gemenskap. Att samlas är att investera i varandras liv genom personligt ansvarstagande för varandra och genom lärjungaskap. Att samlas är mer än ett slumpmässigt möte med andra troende. Det är mer än att man råkar ses på något kafé eller på gatan eller så. Att samlas förutsätter engagemang, att man vill dela något; det talar om att bygga en andlig familj. Detta att samlas inkluderar lovprisande, när människor kommer tillsammans för att lovsjunga, studera Guds Ord, nå ut, och för bön och att dela livet tillsammans. Apg 2:42-47 illustrerar hur efterföljare till Jesus samlades i hus efter hus som små, överlåtna gemenskaper som älskade och lydde Jesus tillsammans.


”I hans namn”
Församlingen är uppbyggd av dem som söker efter att känna, älska och lyda Jesus. Genom att samlas i Hans namn, så överlåter vi oss till mer än att gå till ett möte i veckan. Vi söker att vara lojala mot Honom. Att samlas i Jesu namn innebär att han är först, han är orsaken till att vi samlas. Han är i centrum, vårt fokus. Allt som allt gav Jesus mer än trettio befallningar i de fyra evangelierna. De som samlas i Hans namn söker studera och lyda dessa befallningar. I linje med denna sanning så står det i Apg 5:32 att den Helige Ande ges åt ”dem som lyder honom”. Vilka är då dessa befallningar från Jesus som vi bör lyda? Jesu befallningar kan summeras i sju huvudpunkter:

1. Tro, omvänd dig, och låt döpa dig.
2. Lev heligt: Älska Gud med hela ditt hjärta, din själ, ditt förstånd och din kropp.
3. Be, lovsjung, och läs Guds Ord dagligen.
4. Kom tillsammans: Älska och vägled varandra och dela regelbundet nattvard med varandra.
5. Förlåt dem som syndar mot dig.
6. Ge till andra: Ge av dina pengar, din tid, ditt hjärta och ditt liv.
7. Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar.


Inte så komplicerat. Församlingen är de som avgjort sig till lydnad. Lydnad till Jesu befallningar avskiljer oss. Efterföljare till Jesus blir hängivna lärjungar när de menar allvar med att lyda Jesu befallningar. Målet för församlingen är att hjälpa efterföljare till Jesus att bli hängivna lärjungar till Jesus.


”där är Jag mitt ibland dem”
Jesus lovar vara med dem som lyder honom. När han gav de första lärjungarna uppmaningen att gå ut, undervisa, döpa och göra folk till lärjungar överallt, så uppmanade han dem att undervisa andra vad han hade delat med dem. Han ville att de skulle ge vidare den uppmaning han precis hade gett dem. Jesus sade inte att vi måste samlas en speciell dag, eller i stora samlingar, eller att en utpekad pastor/ledare måste leda oss, eller att vi måste vara ”under överinseende” av en erkänd ledares andliga auktoritet, även om det ibland kan underlätta om det sker i rätt anda. Jesus definierade församlingen i sitt enklaste uttryck. Han gjorde församlingen tillgänglig för alla. Det finns plats för stora församlingar och erkända ledare, men församlingen som sådan är inte byggd på ett erkännande eller godkännande av någon människa eller beroende av någon mänsklig institution. Den levande Gudens församling är hans idé. Vi är samlade tillsammans genom Gud själv.


Vad är syftet med församlingen?
Syftet med församlingen är att förhärliga Gud genom att älska Jesus, älska dem som älskar Jesus, och älska dem som inte känner Jesus. Församlingen finns för Gud och för hans syften på jorden. Vi finns inte för oss själva.


Hur skulle en enkel församling kunna vara i praktiken?
Församlingen är något så enkelt som att samlas kring en måltid, i glädje, och ha gemenskap med varandra. Det bör innebära att man regelbundet bryter bröd och minns Herrens död, gärna runt måltiden och till stunder av gemenskap, sång och bön, att lägga händerna på de med behov och att dela med varandra och ge till gemenskapen i det att den når ut till andra. Det kan vara så enkelt som att fråga Gud: ”Hur kan vi nå ut till våra grannar tillsammans?” och sedan lyda vad han säger till oss att göra. Detta är inte bara fina ord. Jag tror verkligen att vi borde be och lyssna ofta till vad Gud vill att vi ska göra, och sedan stå upp och göra det.

Enkla församlingar inkluderar lovprisande i stora samlingar när det är möjligt, men inte som ett fokus på hur vi har församlingsliv. En enkel församling innebär inte alltid en liten församling. Det finns ett utrymme för stora möten. De inspirerar människor till att komma ihåg att de är del i något större än dem själva. Det vore nog idealiskt om man kunde mötas i större möten som en ”församling av församlingar” någon gång i månaden, men inte oftare för annars riskerar fokus att flyttas från det enkla församlingslivet till det stora sammanhanget.


En vision för församlingen
Visionen från Gud för församlingen i dess enklaste form är något mäktigt. Församlingen är människor, vanliga människor, som lever sina liv för Jesus. Inget trendigt, inte i ilska mot någon, ingen speciell uppenbarelse eller ny lärosats, bara vänner som lyder Jesus tillsammans. Vill du vara del i en församlingsgemenskap som bygger på relationer och som vill nå ut till andra människor? Det är en enkel församling.

Gud kommer att ge dig en frisk vision för enkelheten i församlingen om du frågar honom. Men var försiktig. Om du frågar om det så kommer Gud att ge det till dig och det kommer att bli som en brinnande eld inom dig som tar över ditt liv!

Vision kommer före verklighet. Om du vill ha en vision för hur Gud ser församlingen, be Gud om att låta dig se vad han ser och känna vad han känner. Det var det som hände för profeten Hesekiel; Gud visade honom en dal med torra ben. Men Gud såg en armé. Gud öppnade Hesekiels ögon och han såg dalen med de torra benen från Guds perspektiv. Att själv se Hesekiels gamla vision innebär att du börjar drömma om hur en församling kan bli. Det kommer att ge dig någon kraftfullt att hålla fast vid när du stöter på politiken i den institutionella församlingen. En vision från Gud är helt enkelt ett gudagivet sätt att se saker som han ser dem. Det är en bild av vad han vill med ditt liv, och ingen annan kan ta det ifrån dig. En person med en vision är inte en fånge till den som inte har någon vision.

En vision från Gud som brinner i ditt hjärta kommer att utmana jämvikten i ditt liv. Det gör det möjligt för dig att bryta dig loss från ditt beroende av verksamhet och byggnader som talar mot dig eller får dig att tycka att allt är bra med dig. Det kommer att utmana tidigare sätt att göra saker så att du kan drömma nya drömmar. Varje person som har en hunger efter att växa i Gud behöver en vision för hans eller hennes del i församlingen. En frisk vision om församlingen i sin enkelhet kommer att skapa mod i ditt hjärta att bryta med det gamla och pröva det nya. Det kommer att inspirera dig och dina vänner till att stå emot frestelser om synism och ge er mod att agera utifrån vad ni tror. Visionen från Gud för hans församling kommer att ge dig tro för den församling du är en del av. Du kommer att se hur mycket Gud älskar församlingen. Du kommer att be för den och gråta över den och, om det är nödvändigt, lämna den. Du kommer att vara fri att älska, förlåta och ge dig till den och dess ledare – om det är vad Gud säger åt dig att göra.


Avslutning
Läs gärna denna (långa) artikel igen och sök sedan Gud för din situation. Jag är övertygad om att Han vill ge dig något i detta! För mig har det bl.a. inneburit att jag inte bara "flyter med" i församlingslivet, utan att jag nu har ett tydligare mål och syfte när jag delar gemenskapen med andra. Att fira gudstjänst med många kan vara gott, men att dela livet med ett mindre antal trossyskon uppskattar jag idag ännu mer.

3 kommentarer:

  1. Det är mycket gott att läsa vad du skriver. Men jag vill ge följande kommentarer som kanske kan fungerar för fortsatt samtal.

    Våra tankar och behov av nya tankar präglas inte sällan av vår erfarenhet. Många har i vår tid "hittat" den enkla och ofta lilla församlingen som modell och söker sig till den. Ibland, eller vad jag tror, ofta av orsaker som är att det inte har fungerat så väl i de sammanhang man varit i eller känner att man borde varit i. Efter den erfarenheten söker man sig till Bibeln och söker svar där. Det är bra. Men det präglar lätt även sökandet och därmed svaren man får i Bibeln.

    Vi behöver verkligen lyfta fram församlingen som gemenskap mellan kristna. Men det blir lätt att vi liksom skapar en ny rörelse som bygger på en lite för smal grund. Jag tackar Gud för pingströrelsen och Lewi Pethrus, men samtidigt kan vi se att det blir lätt en för smal grund när man nyupptäcker pingsten och kör 100% på det spåret. VÄGEN är så mycket bredare än så. Hoppas ingen missförstår mig i detta. Vi behöver en församlingsrörelse som lyfter fram församlingens enkla, men djupa grundläggande identitet. Men spåret får inte bli för smalt, för då riskerar denna rörelse att bli en ny gren på kyrkoträdet, istället för som saven genomsyra hela trädet.

    När Jesus talar om att han är mitt ibland sina lärjungar när de samlas några stycken, så kan jag inte så enkelt dra slutsatsen att han där talar om formen eller identiteten för sin församling. Det hör ihop, absolut, men jag kan inte idag tolka det som att det är församlingen han talar om. Dock talar han till lärjungarna och Petrus om att på den grunden, på den bekännelse de uttalat, skall han bygga sin församling eller kyrka. (Jag citerar fritt ur minnet. Med reservation för fel grundat på den mänskliga faktorn :)

    Församlingen är gemenskap. Enkel gemenskap. Som till och med kan bestå av två personer. Men den är så mycket mer. Den är grundad på en bekännelse, på Jesus ord och med apostlarna som byggmästare. Den är Kristi kropp - detta mystiska underbara, som är mycket mer än ord. Muslimerna säger "Gud är större". På liknande manér vill jag säga "Församlingen är mer".

    Något som gör att jag har svårt att tänka smalt om församlingen är även detta att Jesus valde, utrustade och sände apostlar. Apostlar som i sin tur utsåg, utrustade och insatte tjänare som skulle föra stafettpinnen vidare. Men var apostlarna inte bara "lärjungar". Nej, det är svårt att hävda. De var tolv och skulle förbli tolv även efter Judas gått bort. Jesus sade även till dem att de som hörde dem, samtidigt hörde honom själv. Det sade han inte till Nikodemus eller andra. Det sade han till de som fått uppdraget att vara herdar för Guds hjord.

    En sak till, ja detta blev minnsann en lång kommentar. När vi söker svar gör vi det i Bibeln. Men låt oss inte glömma att kanoniseringsprocessen som ledde fram till vilka böcker som skulle ingå i NT (som vi idag betraktar som helig skrift) var en födsloprocess av Kyrkan, där den helige Ande var barnmorska. Kyrkan fanns före NT och därför kan vi inte bara avfärda Kyrkans historia, samlade erfarenhet och Andeledda liv. Det menar jag inte att du gör, men jag vill lyfta fram att vi i samtalet och reflektionerna av vad en församling eller kyrka är, så får vi ha ett brett reflektionsperspektiv.

    Mina tankar är inte på något sätt menade att slå undan benen på det bord du nu snickrar på, snarare att försöka sätta vinkeljärn vid benen så att de står stadigare.

    SvaraRadera
  2. :) Tack för dina kommentarer. De berikar.
    De är sant, jag tror inte att det finns ett enda uttryck för församlingsliv, utan att det faktiskt kan se väldigt olika ut, men ändå i Guds ögon vara uttryck för en församling, och detta oberoende på om vi har något namn på den grupp som samlas eller ej.
    Om du tar mina tankar som att dessa grupper skulle isolera sig från andra kristna så tror jag istället att det bör vara precis tvärtom, och det över alla samfundsgränser!
    Sen finns det absolut väldigt mycket mer som vi kan vidga samtalet till som är relaterat till församlingen.
    Vad jag velat och försökt lyfta fram har mer varit en inspiration till att reflektera över sin situation och även våga tänka nytt, om att be Gud om en vision för församlingen och för sitt liv.
    Sen har jag medvetet utelämnat ämnet ledning och ledare då jag inte känt mig redo att lägga ut det ämnet ännu. Och där kan apostlatjänsten och andra tjänster inrymmas.
    Det jag är ute efter är att församlingslivet ska främja livet istället för att hämma det. Det finns så mycket som Gud nedlagt i människors liv som idag inte får blomma ut utan istället hämmas, delvis av de former vi har antagit i kristenheten.

    SvaraRadera
  3. Om denna nyförsamlingsrörelse som människor rör vid här och har, till exempel i denna blogg, får vara sav och inte blir en gren tror jag den kan föra med sig mycket gott.

    Till det övriga vill jag säga gott och sant.

    Sav betyder för övrigt:

    S ant och äkta
    A ndefyllt och nära
    V ikänsla och gemenskap

    Men det visste ni säkert redan ;)

    Källa: Ordbok för församlingsgemenskap på 2000-talet. Utgiven på NT förlag.

    SvaraRadera