Läs gärna denna artikel!
En intressant och tankeväckande uppräkning att fundera vidare utifrån.
2011-11-29
Barnabasbloggen: Nätverket Anabaptist - kärnvärderingar
2011-09-19
Femstegsstrategin
Be – Träffas – Skapa – Kom tillsammans – Bli fler
Be
Be ivrigt med Guds hjärta för de människor som du vill nå ut till. Be om att träffa människor genom ”gudagivna möten”. Be tills du kan gråta över människor. Be ivrigt. Fasta och be. Vandra och be. Fråga Gud om att låta dig se vad Han ser och känna vad Han känner. Det är i bönen som Gud uppenbarar de ouppfyllda avsikterna och brutna avtalen för de människor som du vill nå. Be för en man eller kvinna med frid för att öppna dörren till hjärtan och sinnen hos de människor som du vill nå. Be om förståelse och kärlek till kulturen. Be om Guds ord till ledning för att ge dig tydliga strategier till att träna lärjungar, träna ledare och föda fram en församlingsplanterande rörelse.
Träffas
Träffa människor där de är. Var tillsammans med dem som inte känner Jesus. Gå utanför den kristna bubblan. Stå emot frestelsen och det känslomässiga behovet av att fokusera på teamproblem som slukar din tid och energi. När de ber, lita på att Gud kommer ge dig strategier för att träffa människor. Börja bygga ett nätverk av relationer, vad Bibeln kallar en oikos (bokstavligen ett hushåll). Detta nätverket är början till din framtida församlingsplantering. Detta nätverk av relationer kommer att bli det framtida understödssystemet för dem som tar emot Jesus om de blir förskutna av sin familj och sina vänner. Bygg detta nätverk i övertygelsen att det ska bli en församling för Gud på den platsen.
Möt de ”upplevda behoven” för människor. Detta kan göras genom att vara en vän, lyssna, uppskatta en liknande fritid, starta något projekt tillsammans eller starta något som kan ge människor anställning m.m. Avgör de upplevda behoven hos människor genom bön och att ställa frågor. Tillåt lokala ledare att ”ha kontroll” över processen av att bedöma deras behov och det bästa sättet att bemöta dessa behov. Betjäna de människor som du är kallad till att nå. Var försiktig så att du inte pressar på din lösning på deras behov och den bästa vägen att möta dessa behov. Låt dem berätta om deras behov för dig och hur de skulle vilja ha hjälp att möta dessa behov.
Be
Be ivrigt med Guds hjärta för de människor som du vill nå ut till. Be om att träffa människor genom ”gudagivna möten”. Be tills du kan gråta över människor. Be ivrigt. Fasta och be. Vandra och be. Fråga Gud om att låta dig se vad Han ser och känna vad Han känner. Det är i bönen som Gud uppenbarar de ouppfyllda avsikterna och brutna avtalen för de människor som du vill nå. Be för en man eller kvinna med frid för att öppna dörren till hjärtan och sinnen hos de människor som du vill nå. Be om förståelse och kärlek till kulturen. Be om Guds ord till ledning för att ge dig tydliga strategier till att träna lärjungar, träna ledare och föda fram en församlingsplanterande rörelse.
Träffas
Träffa människor där de är. Var tillsammans med dem som inte känner Jesus. Gå utanför den kristna bubblan. Stå emot frestelsen och det känslomässiga behovet av att fokusera på teamproblem som slukar din tid och energi. När de ber, lita på att Gud kommer ge dig strategier för att träffa människor. Börja bygga ett nätverk av relationer, vad Bibeln kallar en oikos (bokstavligen ett hushåll). Detta nätverket är början till din framtida församlingsplantering. Detta nätverk av relationer kommer att bli det framtida understödssystemet för dem som tar emot Jesus om de blir förskutna av sin familj och sina vänner. Bygg detta nätverk i övertygelsen att det ska bli en församling för Gud på den platsen.
Möt de ”upplevda behoven” för människor. Detta kan göras genom att vara en vän, lyssna, uppskatta en liknande fritid, starta något projekt tillsammans eller starta något som kan ge människor anställning m.m. Avgör de upplevda behoven hos människor genom bön och att ställa frågor. Tillåt lokala ledare att ”ha kontroll” över processen av att bedöma deras behov och det bästa sättet att bemöta dessa behov. Betjäna de människor som du är kallad till att nå. Var försiktig så att du inte pressar på din lösning på deras behov och den bästa vägen att möta dessa behov. Låt dem berätta om deras behov för dig och hur de skulle vilja ha hjälp att möta dessa behov.
Gör
Gör lärjungar. Investera i människors liv. Vänta inte på att de ska be om att få ta emot Jesus som sin frälsare eller säga att de vill följa Jesus innan du investerar i dem som människor. Att göra lärjungar är ett annat sätt att beskriva evangelisation, och att bygga meningsfulla relationer. När du bygger dessa relationer, så försök att avgöra vad Gud har i sitt hjärta för varje person.
Jesus befallde oss att göra lärjungar. Lärjungaträning handlar om att introducera människor för Jesus på ett sådant sätt att de lär känna honom personligen, och sedan lär sig att älska och lyda honom. När tiden är inne, lär människor om de sju befallningarna från Jesus:
* Ångra dig och tro
* Bli döpt
* Förlåt
* Ge
* Be
* Kom samman med andra
* Gör lärjungar i hela världen
Dra dig inte för att berätta för nya troende om vad det kostar att följa Jesus. Poängtera förmånen i att gå till andra länder så att Guds mission är en del av deras andliga DNA.
Kom tillsammans
Kom samman med dem du träffar som är andligt öppna med andra sökare för att ha roligt tillsammans, vara tillsammans, be och studera Guds ord. Fokusera på orden och berättelserna om Jesus. Vänta inte på att de ska säga att de vill följa Jesus för att samla dem tillsammans till gemenskap av vänner. Att samlas runt en måltid med andra är en av de bästa sätten till att bygga gemenskap. Jesus sade att där två eller tre är tillsammans i Hans namn, där kommer Han att vara ibland dem. Detta är församlingen i sin minsta, viktigaste form. Ingenting annat behövs för att vara en församling. Det finns mer som kan göras för att främja en tillväxt av en hälsosam, livfull församling (se Apg 2:42-47), men att komma tillsammans är början till att plantera den församlingen.
Bli fler
Planera för tillväxt. Träna redan från början troende till att ta ansvar för dina möten sammankomster. Stå i bakgrunden så mycket som möjligt för att uppmuntra andra till att växa och öva sina andliga gåvor. Så snart ni når upp till 15-20 personer, så bli fler grupper. Starta en ny sammankomst. Ge arbetsuppgifter till dem som du investerat i, som hjälper dig att upptäcka deras gåvor, styrkor och svagheter. Bygg gemenskapen från början, just som Paulus gjorde, genom att främja utvecklingen av naturligt ledarskap.
Självklart är utmaningarna för en inkarnerad, förkroppsligad mission mer komplex än vad som presenterats här. Men den största utmaningen för mission är att vara enkel och fokuserad i all vår strävan. Mission som resulterar i bestående förändring är mission som fokuserar på förändrade liv, en person och en gemenskap i taget. Vi bör drömma stort, men vi måste bygga smått. Och det innebär uthållighet, mod, offer och att stå fast tills Guds rike kommer och Hans vilja får ske.
*********************************
Denna artikel är hämtad och översatt från:
http://www.all-nations.info/index.php?option=com_content&task=view&id=37&Itemid=50
All Nations – Five Step Strategy
Länge sedan en uppdatering
Hej!
Det är nu länge sedan jag uppdaterade sist. Jag har inte glömt bloggen, det kommer mer, men tanken är inte att ha så frekventa uppdateringar.
När jag satt och funderade på hur man kan bygga församling så läste jag om Femstegsstrategin som All Nations har sammanfattat. Jag tycker att den är bra.
I nästa inlägg kommer artikeln översatt.
Det är nu länge sedan jag uppdaterade sist. Jag har inte glömt bloggen, det kommer mer, men tanken är inte att ha så frekventa uppdateringar.
När jag satt och funderade på hur man kan bygga församling så läste jag om Femstegsstrategin som All Nations har sammanfattat. Jag tycker att den är bra.
I nästa inlägg kommer artikeln översatt.
2010-11-29
Hur sjuka vi egentligen är
(Nedanstående är översatt till svenska från Neil Cole’s blog på adressen
http://cole-slaw.blogspot.com/2010/11/just-how-sick-we-really-are.html samt
http://cole-slaw.blogspot.com/2010/11/just-how-sick-we-really-are-part-2.html
Jag tycker att ovanstående länk är mycket tänkvärt och har därför översatt texten till svenska för att göra det tillgängligt för fler.
Neil Cole, författare av böckerna Organic Church, Organic Leadership, Church 3.0, Search & Rescue, m.fl)
Det har nyligen gått upp för mig att vi faktiskt inte har någon aning om vad detta att leva i sann gemenskap egentligen är. Kanske det mest talande symptomet finns i responsen så många av oss får när vi talar om att multiplicera grupper. Det är ganska vanligt att folk inte vill skapa nya grupper eftersom de värderar de relationer de för närvarande har och är rädda att om de startar en ny grupp så kommer de att förlora den tidigare relationen. En nyligen genomförd granskning av boken ”Search & Rescue” nämnde även att Life Transformation Groups (Livsförvandlande grupper) främjar kortsiktiga relationer eftersom de ska föröka sig ofta och att lärjungaskap måste involvera mycket längre relationer än vad LTG:er främjar.
Tja, detta är faktiskt en skriande symptom på något mycket mer allvarligt problem: att vi inte har så många goda relationer! Om våra relationer inte kan mogna och utvecklas under åren då de är svaga och anemiska.
I århundraden har församlingen mest definierats av möten. Som ett resultat har vi fastnat i en ytlig förståelse av hur vi relaterar till varandra som är helt begränsad till planerade möten tillsammans. Resultatet är att vi tror att om veckomötet ändras så är relationen förlorad. Detta, mina vänner, är ytligt och sjukt. En relation är så mycket mer än att se varandra på ett möte i veckan. Församlingen är så mycket mer än så. Jag tror att församlingen handlar om att vara en andlig familj på uppdrag, mission tillsammans, inte ett veckomöte eller religiös händelse. Vi tror uppenbarligen att när vi skickar ut folk för att mötas i en annan nystartad grupp så har vi förlorat eller allvarligt skadat de ursprungliga relationerna. Är det verkligen så? Handlar er relation bara om att mötas en gång i veckan för bibelstudium, gudstjänst eller knytkalas? Vi måste ha starkare "band som binder" än dessa.
Så snart som vi börjar se församlingen som en familj istället för ett religiöst möte så förändras allt. Vi är inte längre begränsade till ett två timmars möte. Familjen är 24 / 7. Även när ett barn växer upp och flyttar ut så är de fortfarande är en del av familjen och blir behandlade med kärlek och samhörighet, eller hur? Förstås. De kommer att saknas och det kan bli dyrare telefonräkningar, men samhörigheten är fortfarande stark och intakt. För att vara ärlig, när jag tittar på gamla bilder av mina barn som små barn så saknar jag dem i det livsskeendet, men jag är så glad att jag lär känna dem i alla skeenden av livet. Jag ser fram emot en spännande tid med barnbarn, och jag skulle aldrig få uppleva den spännande tiden om jag på något sätt hindrade mina egna barn från att mogna. Och om barnen mognar och bli föräldrar själva, så blir familjen starkare av det, inte svagare. Det faktum att vi är så bekymrade över en församling som föder fram en annan visar att vi verkligen inte förstår församlingens natur - som en familj. Tänk dig att du faktiskt behandlar din egen familj så som vi praktiserar församlingsliv. Vad skulle din familj vara om ni bara såg varandra en gång i veckan, sittandes i rader, med en person som sköter allt prat och en annan som samlar in veckans offrande. Sen sjunger ni en sång och skiljs åt för en vecka utan att ses förrän nästa möte. Det är inte en stark familj alls, inte heller är det en stark församling.
Jag bevarar starka relationer med människor som har flyttat för att starta nya grupper och nå nya människor. Vår relation mognar med åren, men den minskar inte. Vi kan ha börjat känna varandra på en Life Transformation Group, men när gruppen multiplicerar till flera andra grupper har då vår relation upphört! Nej, faktiskt är det så att så mognar det till något bättre, inte sämre.
Jag tror att skälet till att folk håller fast vid en grupps möten med sådan desperation är att det är det närmaste till relationer i församlingen som de någonsin har känt, vilket är ganska sorgligt när man tänker på det. Vi måste helt enkelt utveckla starkare relationer som inte är hotade av tanken på en naturlig födelseprocess av nya generationer troende. Om ni har kört fast i relationerna i er egen familj och aldrig mognat eller tillåtit dina barn att växa upp till självständiga vuxna och att bli föräldrar själva så skulle ni vara en mycket ohälsosam familj. Barnbarn försvagar inte familjeband utan de tenderar att stärka familjen på nästan alla sätt.
Församling, väx upp! Bli den familj du är tänkt att vara. Fira födelsen av nästa generation och njut av dina barnbarn! Om du är för rädd för att göra så kommer du att gå miste om den bästa delen av familjen.
En relation bör inte definieras av en avtalad tid i kalendern, en uppgift att fylla, eller en medlemsförteckning i en organisation. Relationer bör överträffa alla dessa saker. Jämför din relation med din make, förälder eller barn med sådana småsaker och du kommer se att dessa anknytningspunkter inte gör det till en familj, utan bara bekanta eller kollegor i en grupp ... inte familjärt alls.
Kärnan i relationen är hängivenhet till varandra. Uppfyllandet av Guds hela lag är att älska varandra. Detta är ett åtagande till varandra inför allt och inget. Om det räcker att sluta med regelbundna möten för att avbryta en relation så var det inte en sann relation byggd på kärlek, utan på bekvämlighet. Välkommen till kristendomen i världen idag, en tro av konsumism och bekvämlighet.
Jag ser fram emot mina vänners (Hirsch och Frost) release av deras bok om ”Liminal experience” kallad ”Faith of Leap” (april 2011) som jag tror kommer att hjälpa oss att förstå hur relationer påverkas av missionerande erfarenhet. Du förstår, när en relation blir prövad i en negativ situation där vi måste komma igenom tillsammans, då det blir verkligt, ett djup och en varaktighet. Om det inte ens överlever att man tar bort ett ordinarie möte så är det inte en relation med nämnvärt djup.
Vi för inte längre med oss våra relationer in i miljöer där vi helt enkelt är beroende av varandra för vår överlevnad. Istället begränsar vi våra relationer till att vara lätthanterade men inte så engagerande utöver nivån av bekantskap. Ironiskt nog just det som kan skapa en sann, djup och varaktig relation – utåtriktad mission - är något man fruktar för att det ses som ett hot mot våra svaga men bekväma relationer.
Det är när vi tar med oss våra relationer in i mission som de blir starkare, inte svagare. Genom att undvika mission under förevändning att regelbundna möten är nödvändiga för att upprätthålla en relation då har vi inte relationer värda att behålla ifrån början.
När flammande missiler viner förbi dina öron och din broder eller syster är den som håller uppsikt bakom din rygg samtidigt som du håller uppsikt bakom deras rygg, så blir ni sammanbundna i djupet av era själar. Ni behöver varandra, och när ni är där för varandra så blir relationen djup och långvarig. När du offrar något för den andres framgång har du lärt dig vad kärlek verkligen är.
De unga män som stormade Normandies stränder under en störtflod av kulor, och som förlorade många kamrater, har utvecklat en djup relation med bröder som tål en hel livstid. De får inte se varandra varje dag, varje vecka eller ens varje år, men fortfarande håller många kontakten mer än 66 år senare. Deras liv har knutits samman, inte av bekvämlighet, utan av en djupare upplevelse som överträffar möten, uppgifter eller medlemskap. När du vet att du lever i dag på grund av den andres offer, så värderar du relationen på djupet av din varelse.
Om du inte ens kan bevara en relation efter att de ordinarie mötena har upphört då var det inte mycket till relation. Bekvämlighet är inte grunden för den kristna tron. Kärlek är.
Kärleken är inte alltid bekväm, men den är alltid sann och trogen och till gagn för andra.
Paulus beskrivning av vad en gemenskap har för uttryck, mitt inför ansiktet på oppositionen och för evangeliets sak, avslöjar hur våra relationer faktiskt ska vara:
http://cole-slaw.blogspot.com/2010/11/just-how-sick-we-really-are.html samt
http://cole-slaw.blogspot.com/2010/11/just-how-sick-we-really-are-part-2.html
Jag tycker att ovanstående länk är mycket tänkvärt och har därför översatt texten till svenska för att göra det tillgängligt för fler.
Neil Cole, författare av böckerna Organic Church, Organic Leadership, Church 3.0, Search & Rescue, m.fl)
Det har nyligen gått upp för mig att vi faktiskt inte har någon aning om vad detta att leva i sann gemenskap egentligen är. Kanske det mest talande symptomet finns i responsen så många av oss får när vi talar om att multiplicera grupper. Det är ganska vanligt att folk inte vill skapa nya grupper eftersom de värderar de relationer de för närvarande har och är rädda att om de startar en ny grupp så kommer de att förlora den tidigare relationen. En nyligen genomförd granskning av boken ”Search & Rescue” nämnde även att Life Transformation Groups (Livsförvandlande grupper) främjar kortsiktiga relationer eftersom de ska föröka sig ofta och att lärjungaskap måste involvera mycket längre relationer än vad LTG:er främjar.
Tja, detta är faktiskt en skriande symptom på något mycket mer allvarligt problem: att vi inte har så många goda relationer! Om våra relationer inte kan mogna och utvecklas under åren då de är svaga och anemiska.
I århundraden har församlingen mest definierats av möten. Som ett resultat har vi fastnat i en ytlig förståelse av hur vi relaterar till varandra som är helt begränsad till planerade möten tillsammans. Resultatet är att vi tror att om veckomötet ändras så är relationen förlorad. Detta, mina vänner, är ytligt och sjukt. En relation är så mycket mer än att se varandra på ett möte i veckan. Församlingen är så mycket mer än så. Jag tror att församlingen handlar om att vara en andlig familj på uppdrag, mission tillsammans, inte ett veckomöte eller religiös händelse. Vi tror uppenbarligen att när vi skickar ut folk för att mötas i en annan nystartad grupp så har vi förlorat eller allvarligt skadat de ursprungliga relationerna. Är det verkligen så? Handlar er relation bara om att mötas en gång i veckan för bibelstudium, gudstjänst eller knytkalas? Vi måste ha starkare "band som binder" än dessa.
Så snart som vi börjar se församlingen som en familj istället för ett religiöst möte så förändras allt. Vi är inte längre begränsade till ett två timmars möte. Familjen är 24 / 7. Även när ett barn växer upp och flyttar ut så är de fortfarande är en del av familjen och blir behandlade med kärlek och samhörighet, eller hur? Förstås. De kommer att saknas och det kan bli dyrare telefonräkningar, men samhörigheten är fortfarande stark och intakt. För att vara ärlig, när jag tittar på gamla bilder av mina barn som små barn så saknar jag dem i det livsskeendet, men jag är så glad att jag lär känna dem i alla skeenden av livet. Jag ser fram emot en spännande tid med barnbarn, och jag skulle aldrig få uppleva den spännande tiden om jag på något sätt hindrade mina egna barn från att mogna. Och om barnen mognar och bli föräldrar själva, så blir familjen starkare av det, inte svagare. Det faktum att vi är så bekymrade över en församling som föder fram en annan visar att vi verkligen inte förstår församlingens natur - som en familj. Tänk dig att du faktiskt behandlar din egen familj så som vi praktiserar församlingsliv. Vad skulle din familj vara om ni bara såg varandra en gång i veckan, sittandes i rader, med en person som sköter allt prat och en annan som samlar in veckans offrande. Sen sjunger ni en sång och skiljs åt för en vecka utan att ses förrän nästa möte. Det är inte en stark familj alls, inte heller är det en stark församling.
Jag bevarar starka relationer med människor som har flyttat för att starta nya grupper och nå nya människor. Vår relation mognar med åren, men den minskar inte. Vi kan ha börjat känna varandra på en Life Transformation Group, men när gruppen multiplicerar till flera andra grupper har då vår relation upphört! Nej, faktiskt är det så att så mognar det till något bättre, inte sämre.
Jag tror att skälet till att folk håller fast vid en grupps möten med sådan desperation är att det är det närmaste till relationer i församlingen som de någonsin har känt, vilket är ganska sorgligt när man tänker på det. Vi måste helt enkelt utveckla starkare relationer som inte är hotade av tanken på en naturlig födelseprocess av nya generationer troende. Om ni har kört fast i relationerna i er egen familj och aldrig mognat eller tillåtit dina barn att växa upp till självständiga vuxna och att bli föräldrar själva så skulle ni vara en mycket ohälsosam familj. Barnbarn försvagar inte familjeband utan de tenderar att stärka familjen på nästan alla sätt.
Församling, väx upp! Bli den familj du är tänkt att vara. Fira födelsen av nästa generation och njut av dina barnbarn! Om du är för rädd för att göra så kommer du att gå miste om den bästa delen av familjen.
En relation bör inte definieras av en avtalad tid i kalendern, en uppgift att fylla, eller en medlemsförteckning i en organisation. Relationer bör överträffa alla dessa saker. Jämför din relation med din make, förälder eller barn med sådana småsaker och du kommer se att dessa anknytningspunkter inte gör det till en familj, utan bara bekanta eller kollegor i en grupp ... inte familjärt alls.
Kärnan i relationen är hängivenhet till varandra. Uppfyllandet av Guds hela lag är att älska varandra. Detta är ett åtagande till varandra inför allt och inget. Om det räcker att sluta med regelbundna möten för att avbryta en relation så var det inte en sann relation byggd på kärlek, utan på bekvämlighet. Välkommen till kristendomen i världen idag, en tro av konsumism och bekvämlighet.
Jag ser fram emot mina vänners (Hirsch och Frost) release av deras bok om ”Liminal experience” kallad ”Faith of Leap” (april 2011) som jag tror kommer att hjälpa oss att förstå hur relationer påverkas av missionerande erfarenhet. Du förstår, när en relation blir prövad i en negativ situation där vi måste komma igenom tillsammans, då det blir verkligt, ett djup och en varaktighet. Om det inte ens överlever att man tar bort ett ordinarie möte så är det inte en relation med nämnvärt djup.
Vi för inte längre med oss våra relationer in i miljöer där vi helt enkelt är beroende av varandra för vår överlevnad. Istället begränsar vi våra relationer till att vara lätthanterade men inte så engagerande utöver nivån av bekantskap. Ironiskt nog just det som kan skapa en sann, djup och varaktig relation – utåtriktad mission - är något man fruktar för att det ses som ett hot mot våra svaga men bekväma relationer.
Det är när vi tar med oss våra relationer in i mission som de blir starkare, inte svagare. Genom att undvika mission under förevändning att regelbundna möten är nödvändiga för att upprätthålla en relation då har vi inte relationer värda att behålla ifrån början.
När flammande missiler viner förbi dina öron och din broder eller syster är den som håller uppsikt bakom din rygg samtidigt som du håller uppsikt bakom deras rygg, så blir ni sammanbundna i djupet av era själar. Ni behöver varandra, och när ni är där för varandra så blir relationen djup och långvarig. När du offrar något för den andres framgång har du lärt dig vad kärlek verkligen är.
De unga män som stormade Normandies stränder under en störtflod av kulor, och som förlorade många kamrater, har utvecklat en djup relation med bröder som tål en hel livstid. De får inte se varandra varje dag, varje vecka eller ens varje år, men fortfarande håller många kontakten mer än 66 år senare. Deras liv har knutits samman, inte av bekvämlighet, utan av en djupare upplevelse som överträffar möten, uppgifter eller medlemskap. När du vet att du lever i dag på grund av den andres offer, så värderar du relationen på djupet av din varelse.
Om du inte ens kan bevara en relation efter att de ordinarie mötena har upphört då var det inte mycket till relation. Bekvämlighet är inte grunden för den kristna tron. Kärlek är.
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig.
Kärleken är inte alltid bekväm, men den är alltid sann och trogen och till gagn för andra.
Paulus beskrivning av vad en gemenskap har för uttryck, mitt inför ansiktet på oppositionen och för evangeliets sak, avslöjar hur våra relationer faktiskt ska vara:
Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud. Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har. (Fil 1: 27-30)
2010-10-17
Reflektioner efter att ha varit på Pionjär10, församlingsplanteringskonferens
Om vi ska nå ut till nya (och befintliga) kategorier av människor så behöver vi tänka i nya banor. Detta blev väldigt tydligt under konferensen och seminarierna. Och då är det några frågeställningar som behöver belysas:
Vi har alla våra uppfattningar om vad en församling/kyrka är, både inom Svenska kyrkan och frikyrkorna, åtminstone hur en församling brukar se ut.
Och det finns en och annan som vi möter som kommer till tro och som kan tänka sig att gå in i ett sådant, mer traditionellt, sammanhang.
Men det finns också många andra som är intresserade av tron och av Jesus, men som är mycket ovana och främmande för att vara med i ett traditionellt kyrkligt sammanhang.
Frågan är om den som precis kommit till tro dessutom måste ta hela ”paketet” med kyrklighet för att kunna ha församlingsgemenskap med andra troende?
Utifrån vår historia så har vi nämligen arbetat fram ett ganska gediget ”paket” med strukturer, former, verksamhet, beslutshierarkier m.m. Innehållet kan variera, men jag tror att du förstår vad jag är vill beskriva.
Men är det verkligen relevant att man måste passa in i formen för att kunna vara kristen och kunna dela en församlingsgemenskap med andra?
Jag vill vara tydlig med att säga att jag lägger nu ingen värdering i detta med strukturer, former, verksamhet. Oavsett vad vi gör så kommer det att få någon slags form. Men frågan är vad som styr oss? Kan det vara så att våra former och strukturer också styr vårt sätt att tänka, handla och förhålla oss?
Är vi verkligen beredda till att söka andra vägar till att vara ett relevant uttryck av församlingsgemenskap i det här samhället om det är så att våra nuvarande former i vissa fall faktiskt skrämmer bort eller hindrar människor från att söka gemenskap? Eller styr våra former oss?
Och om vi nu börjar fundera på andra sätt att leva som är mer relevant och som våra medmänniskor kan förstå och söka sig till, så kommer vi till frågan om vad som faktiskt är viktigt, grundläggande i en livgivande församlingsgemenskap!
Om vi måste välja bort saker, vad är det då som gör en församling till en församling?
Om vi ska våga söka nya former eller uttryck, vilket är det då som vi inte kan vara utan om vi ska vara en församlingsgemenskap?
Innan vi försöker oss på att besvara den frågan så kan det vara meningsfullt att vi frågar oss vad vi som kristna har för uppgift här på jorden. Varför finns vi här?
I evangelierna kan vi faktiskt läsa om ett antal uppmaningar som Jesus har till oss. Man skulle kunna gruppera dem i tre grupper: Älska Gud, Älska varandra, Älska världen. Men för att det ska bli mer konkret så kan vi utrycka det så här:
Älska Gud
1. Tro, omvänd dig och låt döpa dig
2. Lev heligt: Älska Gud av hela ditt hjärta, din själ, ditt förstånd och din kropp
3. Be, lovsjung och läs Gud Ord dagligen
Älska varandra
4. Kom tillsammans: Älska och vägled varandra och dela regelbundet nattvard med varandra
5. Förlåt dem som syndar mot dig
6. Ge till andra: Ge av dina pengar, din tid, ditt hjärta och ditt liv
Älska världen
7. Gå ut och gör alla folk till lärjungar
Jesus var inte ute efter en lagiskhet, att vi slaviskt skulle göra det han uppmanar oss att göra. Om det är några Han var sträng mot så var det fariséerna och de skriftlärda.
Men om vi däremot menar något med vår tro så borde det också få bli ett uttryck i våra liv som en konsekvens av vår tro. Annars vittnar våra liv om att vi inte tror på det vi säger oss tro på.
Tillbaka till frågan om församlingen igen: Om församlingen nu är viktig, hur kommer det sig då att Jesus bara nämner församlingen vid ett fåtal tillfällen? Jag tror inte att Jesus glömde eller inte hann med att berätta om det…
Men vad levde Jesus egentligen med sina lärjungar? Vad kan det ha varit exempel på? Kanske ett livsnära, praktiskt församlingsliv… där lärjungaskap och lärjungaträning var en viktig del.
Och varför gav han inte tydliga, detaljerade instruktioner på hur en församling bör se ut? Tänk vad skönt det hade varit… Kan det ha varit för att det inte finns en enskild ”rätt form”? Kanske var det för att vi ska leva i ett dagligt beroende till och ledning av den Helige Ande?
Syftet med församlingen bör ligga i linje med syftet med oss som troende.
Vad är då kärnan i detta att vara en församling? Några tankar:
Hur många krävs? Där två eller tre…
Gemenskap – att vi träffar varandra och delar livet …kommer tillsammans i mitt namn…
Att Gud är i centrum …där är jag mitt ibland dem.
Den nytestamentliga församlingen, den församling vi möter i apostlagärningarna var definierad som människor. De troende gick inte till församlingen eller kom med i församlingen – de var församlingen.
Det var inte som i gamla testamentets tid som innebar ett fåtal präster. Istället fungerade alla lemmarna i den nytestamentliga församlingen som präster, eftersom alla tjänade med de förmågor och gåvor som Gud gav dem. Dessa Kristi efterföljare gavuttryck för sin tro i andliga familjer, möttes i hem och förändrade världen på ett radikalt sätt.
I detta sammanhang lärde sig varje person hur de skulle vägleda andra. De troende ökade i antal när de lydde Guds Ord och delade resurser och andliga välsignelser.
Jag tänker inte ge en fullständig utläggning för vad som gör en församling till en församling utan uppmanar dig att själv börja söka Gud och i Bibeln för att se vad som är väsentligt.
Jag har själv försökt beskriva något av det i detta inlägg.
Frågan handlar inte om vad som är rätt eller fel i förhållande till församlingen, utan om vad som är väsentligt i församlingslivet.
Må Gud välsigna dig i det sökandet! En varning dock, det kan hända att det du kommer fram till får konsekvenser för ditt liv. :)
Vi har alla våra uppfattningar om vad en församling/kyrka är, både inom Svenska kyrkan och frikyrkorna, åtminstone hur en församling brukar se ut.
Och det finns en och annan som vi möter som kommer till tro och som kan tänka sig att gå in i ett sådant, mer traditionellt, sammanhang.
Men det finns också många andra som är intresserade av tron och av Jesus, men som är mycket ovana och främmande för att vara med i ett traditionellt kyrkligt sammanhang.
Frågan är om den som precis kommit till tro dessutom måste ta hela ”paketet” med kyrklighet för att kunna ha församlingsgemenskap med andra troende?
Utifrån vår historia så har vi nämligen arbetat fram ett ganska gediget ”paket” med strukturer, former, verksamhet, beslutshierarkier m.m. Innehållet kan variera, men jag tror att du förstår vad jag är vill beskriva.
Men är det verkligen relevant att man måste passa in i formen för att kunna vara kristen och kunna dela en församlingsgemenskap med andra?
Jag vill vara tydlig med att säga att jag lägger nu ingen värdering i detta med strukturer, former, verksamhet. Oavsett vad vi gör så kommer det att få någon slags form. Men frågan är vad som styr oss? Kan det vara så att våra former och strukturer också styr vårt sätt att tänka, handla och förhålla oss?
Är vi verkligen beredda till att söka andra vägar till att vara ett relevant uttryck av församlingsgemenskap i det här samhället om det är så att våra nuvarande former i vissa fall faktiskt skrämmer bort eller hindrar människor från att söka gemenskap? Eller styr våra former oss?
Och om vi nu börjar fundera på andra sätt att leva som är mer relevant och som våra medmänniskor kan förstå och söka sig till, så kommer vi till frågan om vad som faktiskt är viktigt, grundläggande i en livgivande församlingsgemenskap!
Om vi måste välja bort saker, vad är det då som gör en församling till en församling?
Om vi ska våga söka nya former eller uttryck, vilket är det då som vi inte kan vara utan om vi ska vara en församlingsgemenskap?
Innan vi försöker oss på att besvara den frågan så kan det vara meningsfullt att vi frågar oss vad vi som kristna har för uppgift här på jorden. Varför finns vi här?
I evangelierna kan vi faktiskt läsa om ett antal uppmaningar som Jesus har till oss. Man skulle kunna gruppera dem i tre grupper: Älska Gud, Älska varandra, Älska världen. Men för att det ska bli mer konkret så kan vi utrycka det så här:
Älska Gud
1. Tro, omvänd dig och låt döpa dig
2. Lev heligt: Älska Gud av hela ditt hjärta, din själ, ditt förstånd och din kropp
3. Be, lovsjung och läs Gud Ord dagligen
Älska varandra
4. Kom tillsammans: Älska och vägled varandra och dela regelbundet nattvard med varandra
5. Förlåt dem som syndar mot dig
6. Ge till andra: Ge av dina pengar, din tid, ditt hjärta och ditt liv
Älska världen
7. Gå ut och gör alla folk till lärjungar
Jesus var inte ute efter en lagiskhet, att vi slaviskt skulle göra det han uppmanar oss att göra. Om det är några Han var sträng mot så var det fariséerna och de skriftlärda.
Men om vi däremot menar något med vår tro så borde det också få bli ett uttryck i våra liv som en konsekvens av vår tro. Annars vittnar våra liv om att vi inte tror på det vi säger oss tro på.
Tillbaka till frågan om församlingen igen: Om församlingen nu är viktig, hur kommer det sig då att Jesus bara nämner församlingen vid ett fåtal tillfällen? Jag tror inte att Jesus glömde eller inte hann med att berätta om det…
Men vad levde Jesus egentligen med sina lärjungar? Vad kan det ha varit exempel på? Kanske ett livsnära, praktiskt församlingsliv… där lärjungaskap och lärjungaträning var en viktig del.
Och varför gav han inte tydliga, detaljerade instruktioner på hur en församling bör se ut? Tänk vad skönt det hade varit… Kan det ha varit för att det inte finns en enskild ”rätt form”? Kanske var det för att vi ska leva i ett dagligt beroende till och ledning av den Helige Ande?
Syftet med församlingen bör ligga i linje med syftet med oss som troende.
Vad är då kärnan i detta att vara en församling? Några tankar:
Hur många krävs? Där två eller tre…
Gemenskap – att vi träffar varandra och delar livet …kommer tillsammans i mitt namn…
Att Gud är i centrum …där är jag mitt ibland dem.
Den nytestamentliga församlingen, den församling vi möter i apostlagärningarna var definierad som människor. De troende gick inte till församlingen eller kom med i församlingen – de var församlingen.
Det var inte som i gamla testamentets tid som innebar ett fåtal präster. Istället fungerade alla lemmarna i den nytestamentliga församlingen som präster, eftersom alla tjänade med de förmågor och gåvor som Gud gav dem. Dessa Kristi efterföljare gavuttryck för sin tro i andliga familjer, möttes i hem och förändrade världen på ett radikalt sätt.
I detta sammanhang lärde sig varje person hur de skulle vägleda andra. De troende ökade i antal när de lydde Guds Ord och delade resurser och andliga välsignelser.
Jag tänker inte ge en fullständig utläggning för vad som gör en församling till en församling utan uppmanar dig att själv börja söka Gud och i Bibeln för att se vad som är väsentligt.
Jag har själv försökt beskriva något av det i detta inlägg.
Frågan handlar inte om vad som är rätt eller fel i förhållande till församlingen, utan om vad som är väsentligt i församlingslivet.
Må Gud välsigna dig i det sökandet! En varning dock, det kan hända att det du kommer fram till får konsekvenser för ditt liv. :)
2010-10-04
Handlar vi efter Guds ord, eller lyssnar vi bara?
När jag läste Biblen i morse så slogs jag av följade tanke:
Jag läste Luk 6:46-49 (Sv. Folkbibeln)
Liknelsen om de två husbyggarna
"Varför kallar ni mig Herre, Herre, när ni inte gör vad jag säger? Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem, vem han är lik, det skall jag visa er. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset. "
En välkänd liknelse, kanske så känd att vi inte längre läser vad som faktiskt står... Det jag slogs av är att även vi som troende nog har lätt för att inte se orden: "och handlar efter dem" och istället ta för givet att vi som kristna självklart är som den vise mannen. Han som grävde djupt och byggde ett stadigt hus.
Men kan det vara så att frågan faktiskt är lika relevant för oss var och en?
Jag tror att vi är många som har läst ur Bibeln många gånger och som kommit till tro på Jesus. Vi kallar Jesus vår Herre och vi lyssnar till hans ord. Men handlar vi efter dem? Jag talar lika mycket till mig själv som till någon annan nu. Och vad innebär det att "handla efter dem" (Guds ord), här och nu?
Kan det vara så att om våra liv inte bär vittnesbörd om att vi följer Honom, så tror vi faktiskt inte på det vi tror på?!
Och då skulle vi vara som den mannen som inte var vis, och då kan vårt "bygge" skaka och rasa...
Allvarliga ord, men väl värt att reflektera över och överväga om något behöver ändras i mitt/ditt liv.
Och även om liknelsen handlade om ett bygge, så handlar inte livet om det, utan snarare om en relation med Jesus och vad det får för konsekvenser.
Livet med Gud handlar verkligen inte om att vi skulle bli frälsta genom vad vi gör! Och ändå är det faktiskt så med vår tro att om den inte får praktiska konsekvenser i vårt liv så vittnar våra liv istället om att något annat.
Sök Gud i detta!
Jag läste Luk 6:46-49 (Sv. Folkbibeln)
Liknelsen om de två husbyggarna
"Varför kallar ni mig Herre, Herre, när ni inte gör vad jag säger? Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem, vem han är lik, det skall jag visa er. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset. "
En välkänd liknelse, kanske så känd att vi inte längre läser vad som faktiskt står... Det jag slogs av är att även vi som troende nog har lätt för att inte se orden: "och handlar efter dem" och istället ta för givet att vi som kristna självklart är som den vise mannen. Han som grävde djupt och byggde ett stadigt hus.
Men kan det vara så att frågan faktiskt är lika relevant för oss var och en?
Jag tror att vi är många som har läst ur Bibeln många gånger och som kommit till tro på Jesus. Vi kallar Jesus vår Herre och vi lyssnar till hans ord. Men handlar vi efter dem? Jag talar lika mycket till mig själv som till någon annan nu. Och vad innebär det att "handla efter dem" (Guds ord), här och nu?
Kan det vara så att om våra liv inte bär vittnesbörd om att vi följer Honom, så tror vi faktiskt inte på det vi tror på?!
Och då skulle vi vara som den mannen som inte var vis, och då kan vårt "bygge" skaka och rasa...
Allvarliga ord, men väl värt att reflektera över och överväga om något behöver ändras i mitt/ditt liv.
Och även om liknelsen handlade om ett bygge, så handlar inte livet om det, utan snarare om en relation med Jesus och vad det får för konsekvenser.
Livet med Gud handlar verkligen inte om att vi skulle bli frälsta genom vad vi gör! Och ändå är det faktiskt så med vår tro att om den inte får praktiska konsekvenser i vårt liv så vittnar våra liv istället om att något annat.
Sök Gud i detta!
2010-09-06
Kurser om församlingsliv och församlingsplantering
Deltog i kortkurs om församlingsplantering på Mariannelunds folkhögskola i helgen.
Kan klart rekommenderas oavsett om du har tankar på att starta en ny församling eller om du ser behov av förändring i din befintliga församling.
Vi var 19 personer nu i helgen. Mycket värdefullt att få bryta sina tankar med andra i liknande situation.
I december kommer nästa kortkurs som kommer att handla om församlingens liv. 10 - 11 december. Se mer på Församlingens DNA. Kan även tipsa om en konferens i församlingsplantering i Fiskebäck 15 - 17 oktober. Pionjär 10.
Ha en välsignad dag!
Kan klart rekommenderas oavsett om du har tankar på att starta en ny församling eller om du ser behov av förändring i din befintliga församling.
Vi var 19 personer nu i helgen. Mycket värdefullt att få bryta sina tankar med andra i liknande situation.
I december kommer nästa kortkurs som kommer att handla om församlingens liv. 10 - 11 december. Se mer på Församlingens DNA. Kan även tipsa om en konferens i församlingsplantering i Fiskebäck 15 - 17 oktober. Pionjär 10.
Ha en välsignad dag!
2010-08-25
Länge sedan sist
Hej igen!
Nu har det hunnit gå en hel sommar sedan sist.
Vill bara tipsa om mycket bra undervisning av Neil Cole som vi fick ta del av i Oslo i våras.
Allt spelades in så det är bara att ta del av nu.
1. How Jesus sees the lost world
2. Preparing disciples to make disciples
3. How Jesus sees the Church, part 1.
4. How Jesus sees the Church, part 2.
5. Jesus view of missions
6. Organic leadership, part 1
7. Organic leadership, part 2
8. The functions of leadership in organic church movements
9. Upgrades for the future of the church
10. Can an established church transition to be organic?
Om du inte orkar se på allt så välj då gärna nr 2.
För övrigt läser jag just nu "The Naked Anabaptist" och återkommer nog senare med något inlägg om den. Men den är mycket bra så här långt!
Nu har det hunnit gå en hel sommar sedan sist.
Vill bara tipsa om mycket bra undervisning av Neil Cole som vi fick ta del av i Oslo i våras.
Allt spelades in så det är bara att ta del av nu.
1. How Jesus sees the lost world
2. Preparing disciples to make disciples
3. How Jesus sees the Church, part 1.
4. How Jesus sees the Church, part 2.
5. Jesus view of missions
6. Organic leadership, part 1
7. Organic leadership, part 2
8. The functions of leadership in organic church movements
9. Upgrades for the future of the church
10. Can an established church transition to be organic?
Om du inte orkar se på allt så välj då gärna nr 2.
För övrigt läser jag just nu "The Naked Anabaptist" och återkommer nog senare med något inlägg om den. Men den är mycket bra så här långt!
2010-05-05
Livsförvandlande grupper (LFG) enligt Neil Cole
Nedan är i stora drag hämtat och översatt från en broschyr om Life Transformation Groups som Neil Cole har givit ut. Jag har översatt och försökt att sammafatta detta kraftfulla verktyg.
”Järn skärper järn, så skärper den ena människan den andre” Ords 27:17
Vad är en LivsFörvandlingsGrupp?
En LFG är ett enkelt men kraftfullt sätt att växa till i sitt andliga liv. Det handlar om att inte stanna vid att enbart vara en troende utan att dessutom bli en lärjunge. En lärjunge som lär sig att ta till sig Ordet och att dela livet med andra. Det är för människor som behöver Jesus till att förvandla sina liv från insidan och ut. Det är ett enkelt verktyg för tillväxt som uppmuntrar och stöder människor i att följa Jesus genom att ge bränsle åt inre motivation hellre än att utöva någon yttre press och anordna aktiviteter. Detta verktyg möjliggör för den vanlige kristne att utföra det alltför ovanliga arbetet av att nyskapa eller träna andliga lärjungar som i sin tur kan träna andra.
Här följer en enkel översikt av vad en LFG är:
En LFG träffas en gång i veckan under ungefär en timme.
LFG’er är grupper på två eller tre (när en fjärde kommer med innebär det början av en andra grupp och multipliceringen har börjat).
Grupperna är inte blandade, utan kvinnor och män möts separat.
Det finns ingen undervisningsplan eller liknande involverad.
Det finns ingen ledare i gruppen.
Endast tre saker ska bli utfört i en LFG:
1. Synd bekänns i ömsesidigt ansvar mot varandra
2. Man läser skriften – i sitt sammanhang och gemensamt
3. Man ber för människor specifikt och regelbundet
LFG är enkelt, men ändå kraftfullt. Det kombinerar det värdefulla med att ha gemenskap, en inre livsförvandling och lärjungaträning.
Vem borde var med i en LFG?
Det finns endast två kvalifikationer för att starta eller gå med i en LFG:
1. En desperat längtan efter Jesus Kristus (Luk 5:29-32)
2. Trofasthet mot själva processen (2Tim 2:2)
Dessa två kriterier balanserar varandra till att hålla varandra på spåret både genom helande för sårade människor och hälsa för hjälpande människor. Att kompromissa med någon av dessa principer sänker eller stoppar effektiviteten med gruppen.
Styrkan med två eller tre
1. Gemenskap (Pred 4:9-12): Förändring av livet sker inte i ett vacuum; det händer i relation med andra. Ifrån begynnelsen har Gud sagt att det är inte gott att vara ensam. Vi behöver varandra för att styrka och stödja varandra. (Ords 27:17)
2. Ansvarighet (1Tim 5:19): Få saker skulle bli gjorda i livet utan ett visst mått av ansvar eller genomskinlighet inför varandra. NT listar upp åtminstone tjugoåtta ”var och en” uppmaningar. Det råder ingen tvekan om att vi behöver varandra för att leva det livet som Kristus har tänkt fär oss.
3. Sekretess (Matt 18:15-17): Det är enklare att upprätthålla sekretessen i en grupp med bara två eller tre hellre än en större grupp på 10 eller tolv. Herren pekade specifikt på att två eller tre är bäst vid bekännelse av synd.
4. Flexibilitet (Matt 18:20): Det är mycket enklare att koordinera kalendrarna för endast två eller tre jämfört med en typisk grupp på femton. En LFG kan mötas var som helst.
5. Återproducerbarhet (2Tim 2:2): Det är lättare att återskapa en mindre, enklare grupp än en större och mer komplex enhet. Kanske är det därför som Herren befallde oss att göra fler lärjungar snarare än cellgrupper eller församlingar (Matt 28:18-20). Förvandlade lärjungar i gemenskap är basenheten för Guds rike.
Det är bara tre saker som måste göras på en LFG:
1. Synd bekänns i ömsesidigt ansvar mot varandra
Kristna behöver varandra (Heb 10:24-25). Det är en styrka med relationer som byggs upp genom att man stöttar varandra. Det första man gör i en LFG är att man ställer varandra karaktärsfrågorna, som följer nedan. Mötet bör starta med det för det är så lätt att tappa tid genom att prata om andra saker. Det underlättar även att börja med att bekänna eventuell synd för det tenderar att helga resten av mötet. Frågorna är raka. Varje person turas om att besvara samma fråga. Gruppen är en säker plats att vara ärlig i. Bekännelse av synd förbereder jorden i människors hjärta för det Guds ord som man sedan läser varje vecka.
2. Man läser skriften – i sitt sammanhang och gemensamt
Kraften i detta system handlar om att frigöra Guds ord i människors liv. Jesus gjorde det klart att Guds ord är säden till ett nytt liv (Luk 8:11, 15). Att förvänta sig att liv blir förvandlade och fruktbärande utan att först plantera säden är dåraktigt och resultatet blir besvikelse. Varje grupp bestämmer vilken bibelbok de ska läsa den kommande veckan. Målet är att skapa en inre aptit för det rika Guds Ord, så därför är det önskvärt att man läser en större mängd. Det är rekommenderat att man försöker läsa 25-30 kapitel per vecka som ett mål. Det kan t.ex. se ut som följer: Om gruppen väljer en mindre bok som Efesierbrevet eller Jona, så bör gruppen läsa det fem gånger på en vecka. En lite större bok som Romarbrevet eller 1Kor kan man läsa två gånger på en vecka. En längre bok som Apostlagärningarna eller Ordspråksboken läser man en gång på en vecka. När gruppen sedan samlas nästa vecka så frågar man varandra om alla hann läsa det som man kom överens om. Om någon inte hann med att läsa allt den veckan så läser hela gruppen samma bok i samma mängd till nästa vecka. Detta är inte något dåligt alls. Att läsa hela böcker flera gånger, i sitt sammanhang och tillsammans ger god belöning.
Det finns en bra orsak till att utmana deltagarna att läsa ganska mycket, så mycket att man kanske inte hinner läsa färdigt varje vecka. Trettio kapitel brukar ta en typisk grupp fyra veckor att hinna avsluta tillsammans och fortsätta till nästa.Så snart alla hinner läsa färdigt samma vecka så väljer de nästa bok som de ska läsa tillsammans. En grupp kan bestämma tillsammans vilken bok de ska läsa eller så turas man om att bestämma bok varje gång.
3. Man ber för människor specifikt och regelbundet
Varje deltagare i gruppen bör identifiera två eller tre personer som Gud lägger på deras hjärta som behöver Jesus. Dessa noterar alla i gruppen så att alla var och en kan be för dessa personer under veckan. Det rekommenderas att man väljer en på listan per dag och ber för den. Det finns en strategisk böneguide som man kan använda (jag säger inte mer om det, men det finns tillgängligt på de engelska LFG korten). De som börjar söka Kristus är perfekta kandidater för nästa LFG och multiplikation av gruppen kan ske naturligt och spontant och på ett sätt som hela gruppen kan glädjas över tillsammans.
LFG frågor:
Dessa frågor ställer man till varandra i gruppen när man möts.
1. Hur har du fått möta Gud i ditt liv den senaste veckan?
2. Vad lär Gud dig?
3. Vilken respons ger du på Hans uppmaning?
4. Har du behov av att bekänna någon synd?
5. Hur gick det med din läsning den senaste veckan?
(Jag har här valt de frågor som jag har sett som mest relevanta. Men det finns ett antal förslag till frågor som man kan ställa sig i gruppen. Se mer i boken ”Cultivating a life for God”.
Det behövs ingen läroplan eller träning för LFG. Ett enkelt bokmärke som finns i bibeln är allt som behövs. (klicka för mer info: http://www.cmaresources.org/ltg).
Slutligen
Om ni känner att ovan är för komplicerat, så börja helt enkelt med att ni är träffas två eller tre för att läsa Ordet tillsammans enligt ovan. Men jag uppmuntrar er starkt att ta till er även de andra delarna med frågorna osv. Sen kan en sådan sammankomst se ganska olika ut. Att samlas med en kopp te, att gå ut på promenad tillsammans, ses innan jobbet, efter jobbet osv.
Precis som Neil Cole som har läst bibeln på detta sätt de senaste 20 åren, så vill jag fortsätta att läsa bibeln tillsammans med andra på detta sätt!
2010-04-06
Seminarier med Neil Cole i Oslo
Efter att ha varit i kontakt med Neil, så har jag nu fått reda på att han kommer till Norge veckan innan Kristi himmelsfärd. Närmare bestämt till Oslo 10-11 Maj. Jag kommer att göra vad jag kan för att komma dit och ta del av seminarierna. Det kommer att handla om lärjungaskap, organisk gemenskap och organiskt ledarskap. Efter att ha läst de flesta av Neils böcker samt lyssnat på seminarier vågar jag lova några mycket betydelsefulla dagar för den som kommer dit.
Jag håller just nu på och läser hans senaste bok, Church3.0 och kan bara intyga att den är högaktuell! Jag återkommer kanske med en sammanfattning på den boken senare.
För mer information om programmet se Seminar med Neil Cole. Och för att anmäla sig: Anmälan.
De som anordnar det är DAWN Norge.
Ha nu en välsignad dag!
Och kanske att vi ses i Oslo i maj...
Jag håller just nu på och läser hans senaste bok, Church3.0 och kan bara intyga att den är högaktuell! Jag återkommer kanske med en sammanfattning på den boken senare.
För mer information om programmet se Seminar med Neil Cole. Och för att anmäla sig: Anmälan.
De som anordnar det är DAWN Norge.
Ha nu en välsignad dag!
Och kanske att vi ses i Oslo i maj...
2010-03-22
Två intressanta pass om Organic Church av Neil Cole
Tänkte jag skulle dela med mig av två undervisningspass från en konferens i Kalifornien i februari nu i år.
En mycket bra och inspirerande sammanfattning av det som Neil Cole på olika sätt vill nå ut med.
Neil Cole - The Seeds of Church Multiplication Movements
Neil Cole - Important Leadership Insights for Movements
Lyssna och reflektera!
En mycket bra och inspirerande sammanfattning av det som Neil Cole på olika sätt vill nå ut med.
Neil Cole - The Seeds of Church Multiplication Movements
Neil Cole - Important Leadership Insights for Movements
Lyssna och reflektera!
2010-02-24
Bibliskt stöd för söndagsmöten?
Söndagsmötet verkar vara väldigt viktigt i kristenheten idag. Det finns nog undantag, men vanligtvis är det nog så. Jag har funderat en del kring detta. Att möta Gud tillsammans är både gott och viktigt. Men jag hoppas verkligen att mötet med Gud inte bara är koncentrerat till söndagsmötet. För ett söndagsmöte i veckan borde enligt min mening vara en ganska marginell företeelse i en kristens liv och i församlingslivet jämfört med all övrig tid. Det handlar om ett par timmar i veckan, men jämfört med alla andra timmarna då? Ett kristenliv handlar ju inte bara om några timmar på en söndag, utan om att leva hela veckan.
Jag är medveten om att ganska många troende hänger upp sin tro på söndagsmötet för att sedan ”överleva” till nästa söndag. Jag kan även förstå att det är svårt att komma ur det ekorrhjulet. Men det var ju inte så som det var tänkt att vi skulle leva. Jag menar inte att det måste vara dåligt att höra en predikan på ett söndagsmöte. Jag har själv blivit rikt välsignad ibland. Men tänk dig att ni lägger ner söndagsmötena i din församling, om du är med i en. Vad blir det då kvar av församlingen? Om det var söndagsmötet som det hängde på, att församlingen fanns och hade en verksamhet, så får vi ju hoppas att vi kan finna stöd för dess stora betydelse i bibeln. Annars bör vi kanske fråga oss om vi har missat något. Detta är något av det som detta kommer att handla om. Följ med på denna lilla resa, så får vi se var vi hamnar till slut.
Hur är det då egentligen? Varför är söndagsmötet så viktigt? Varför har vi de former vi har? Och hur pass förankrat är det i bibeln? Och finns det möjligen andra och t.o.m. bättre former? Jag har här tagit viss hjälp av Neil Cole, samt inspirerats av George Barna och Frank Viola i min utläggning om det. De har ju skrivit flera inspirerande böcker om församlingsliv och församlingsstrukturer. I varje fall:
Varför är mötet på söndag förmiddag så viktigt? Vi evangeliskt kristna pratar så ofta om att hålla oss till Bibeln i tro och liv, men i verkligheten är det faktiskt så att en del av det som vi anser viktigast i församlingen mer eller mindre saknar stöd i bibeln, som vi predikar ur varje söndag. Vi betonar vikten av en sund lära, men vi tar samtidigt för givet att våra möten, med att predika Ordet från en predikstol inte endast är bibliskt utan att det t.o.m. är centralt kring detta vad en församling handlar om. Även om det inte skulle vara något dåligt att göra detta varje vecka, så är det fortfarande inte befallt i skriften och det är faktiskt inte det som församlingslivet handlar om i NT. Jag menar här inte att undervisning inte skulle höra ihop med församlingen, utan mer att en envägskommunikation i predikan är ganska främmande jämfört med vad vi kan lösa om i NT.
Plocka upp ditt Nya Testament, öppna det och läs det som om det var för första gången. Sök igenom skriften. Se om du kan hitta verser i NT som befaller oss att komma tillsammans för möte, komplett med predikningar, pålysningar, tiondegivande och offrande. Du kommer inte att hitta några verser som föreskriver eller ens beskriver något sådant. Vad du kommer att finna är verser, kapitel och hela böcker som beskriver församlingen som en andlig familj – som älskar Jesus och varandra och står i uppgiften att återlösa de förlorade.
Många hänvisar till de första kapitlen i Apg för att försvara att man har öppna möten för lovsång och predikan. Men de bortser då från att detta inte är undervisande text utan istället en beskrivning av vad som hände, och det dessutom under en kortare period. Vad de gjorde i de första kapitlen av Apg var inte att predika för de heliga, så mycket som att predika för de förlorade.
Resten av Apg beskriver inte något sådant möte. Även i Efesus där Paulus säger att han undervisade dem både offentligt, såväl som gick från hus till hus (Apg 20:20), så var de öppna mötena som hölls i Tyrannus lärosal nog snarare en dialog snarare än en predikan (Apg 19:9). Detta var troligen en daglig undervisning snarare än ett möte en gång i veckan. I NT så är mönstret för församlingsliv inte ett möte i veckan utan det var en andlig familj som regelbundet möttes för att dela med sig av livet till varandra, och alla som deltog var en del i det. Det var Jesus som höll ihop det. Alla försök till att pressa fram något annat ur texten är faktiskt inget annat än att försvara en tradition som inte är bibliskt entydig.
Vissa hävdar att Paulus uppmaning till att lägga undan en summa pengar som gåva den första dagen i varje vecka (1Kor 16:1-3) är en biblisk uppmaning till att ha möte varje vecka. Men jag kan inte se det som något annat än en övertolkning. Paulus uppmanar helt enkelt Korintierna, så som han gjorde med Galaterna, att de skulle skulle ha ett tillfälle varje vecka där gåvor kunde tas emot och samlas in för hjälp till församlingen i Jerusalem, som hade hungersnöd. Det var ett speciellt projekt i ett specifikt sammanhang för att i kärlek sträcka sig ut till att mildra hungersnöden på en annan plats i världen. Det var inte en uppmaning om att ta ut tionde eller offrande varje vecka för att uppehålla en lokal församlings utgifter för sin tjänst. Varje gång som dessa verser används för att ge stöd till något sådant så används det i så fall utanför sitt sammanhang och missbrukas.
Försöker versen alls antyda att de kristna samlades den första dagen i veckan, söndagen? Om det antyds så är det i varje fall ingen befallning, och det är troligen inte något stort möte, utan mer sannolikt närmast en familjesammankomst komplett med måltid (1Kor 11:17-34). Fanns det tillbedjan i mötet, fanns det undervisning? Ja, det fanns faktiskt både undervisning, sång och tillbedjan. Paulus diskuterar detta i nästa del i samma brev. Han beskriver det med orden: ”När ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse (1Kor 14:26-27)”.
Samlingen är beskriven som att alla är en del och att det involverar var och en. Detta stycke pekar faktiskt även på behovet av någon form av ordning och kommunikation när församlingen kommer samman. Då skulle man kanske förvänta sig något om att predikan hålls av pastorn eller en äldste, men istället talas det om två eller tre profeter som kan tala i ordningsföljd (v29) och sedan sägs: ”Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade (v31).” Med detta i minnet föreslår Paulus däremot inte att alla ska lyssna på en person som talar även om det skulle ha varit väldigt ordnat.
Jag säger inte att bibeln inte undervisar om att vi ska komma tillsammans som en familj; jag menar istället att det är precis det som den gör. Vi har fått befallning om att komma tillsammans (Heb 10:24-25), men inte för att passivt lyssna till en lovsångsgudstjänst och en predikan. Vi behöver komma tillsammans i grupper där vi alla kan ta del och fungera som en andlig familj tillsammans. Om detta ”var och en” inte kan utföras i samlingarna så är det nog något fel på sättet, eller systemet, som vi kommer tillsammans på.
Det är faktiskt lättare att motivera att man möts med måltid tillsammans varje vecka som något bibliskt föreskrivet, än att ha en predikan varje vecka. Fundera på det. För vi har inte enbart reducerat måltiden till ett brödsmula och en klunk druvjuice då och då, utan vi har dessutom upphöjt predikans roll som något centralt för vad församlingen handlar om.
Sen får du själv fundera över hur välgrundad dagens form är och om detta borde få konsekvenser i ditt och församlingens liv, samt i dina prioriteringar. Om vi istället borde prioritera våra sammankomster i det lilla sammanhanget, i hemmen, så är ju frågan vilket uttryck som bäst representerar församlingen? Söndagsmötet, eller samlingarna i hemmen? Jag har min uppfattning klar. Se gärna min andra artikel kring frågan ”Vad är egentligen en församling och vad är dess syfte?”.
Jag längtar i varje fall efter ett annat sätt att leva mitt liv på, ett sätt som har en positiv påverkan på andra, till att söka Gud tillsammans, och att fler får växa i sin tro. Livet handlar inte om att passa in i en form utan om att varje dag leva våra liv med Gud och våra syskon. Jag kanske inte träffar mina syskon varje dag, men jag kan leva mitt liv med Gud varje dag, och det är spännande!
Jag är medveten om att ganska många troende hänger upp sin tro på söndagsmötet för att sedan ”överleva” till nästa söndag. Jag kan även förstå att det är svårt att komma ur det ekorrhjulet. Men det var ju inte så som det var tänkt att vi skulle leva. Jag menar inte att det måste vara dåligt att höra en predikan på ett söndagsmöte. Jag har själv blivit rikt välsignad ibland. Men tänk dig att ni lägger ner söndagsmötena i din församling, om du är med i en. Vad blir det då kvar av församlingen? Om det var söndagsmötet som det hängde på, att församlingen fanns och hade en verksamhet, så får vi ju hoppas att vi kan finna stöd för dess stora betydelse i bibeln. Annars bör vi kanske fråga oss om vi har missat något. Detta är något av det som detta kommer att handla om. Följ med på denna lilla resa, så får vi se var vi hamnar till slut.
Hur är det då egentligen? Varför är söndagsmötet så viktigt? Varför har vi de former vi har? Och hur pass förankrat är det i bibeln? Och finns det möjligen andra och t.o.m. bättre former? Jag har här tagit viss hjälp av Neil Cole, samt inspirerats av George Barna och Frank Viola i min utläggning om det. De har ju skrivit flera inspirerande böcker om församlingsliv och församlingsstrukturer. I varje fall:
Varför är mötet på söndag förmiddag så viktigt? Vi evangeliskt kristna pratar så ofta om att hålla oss till Bibeln i tro och liv, men i verkligheten är det faktiskt så att en del av det som vi anser viktigast i församlingen mer eller mindre saknar stöd i bibeln, som vi predikar ur varje söndag. Vi betonar vikten av en sund lära, men vi tar samtidigt för givet att våra möten, med att predika Ordet från en predikstol inte endast är bibliskt utan att det t.o.m. är centralt kring detta vad en församling handlar om. Även om det inte skulle vara något dåligt att göra detta varje vecka, så är det fortfarande inte befallt i skriften och det är faktiskt inte det som församlingslivet handlar om i NT. Jag menar här inte att undervisning inte skulle höra ihop med församlingen, utan mer att en envägskommunikation i predikan är ganska främmande jämfört med vad vi kan lösa om i NT.
Plocka upp ditt Nya Testament, öppna det och läs det som om det var för första gången. Sök igenom skriften. Se om du kan hitta verser i NT som befaller oss att komma tillsammans för möte, komplett med predikningar, pålysningar, tiondegivande och offrande. Du kommer inte att hitta några verser som föreskriver eller ens beskriver något sådant. Vad du kommer att finna är verser, kapitel och hela böcker som beskriver församlingen som en andlig familj – som älskar Jesus och varandra och står i uppgiften att återlösa de förlorade.
Många hänvisar till de första kapitlen i Apg för att försvara att man har öppna möten för lovsång och predikan. Men de bortser då från att detta inte är undervisande text utan istället en beskrivning av vad som hände, och det dessutom under en kortare period. Vad de gjorde i de första kapitlen av Apg var inte att predika för de heliga, så mycket som att predika för de förlorade.
Resten av Apg beskriver inte något sådant möte. Även i Efesus där Paulus säger att han undervisade dem både offentligt, såväl som gick från hus till hus (Apg 20:20), så var de öppna mötena som hölls i Tyrannus lärosal nog snarare en dialog snarare än en predikan (Apg 19:9). Detta var troligen en daglig undervisning snarare än ett möte en gång i veckan. I NT så är mönstret för församlingsliv inte ett möte i veckan utan det var en andlig familj som regelbundet möttes för att dela med sig av livet till varandra, och alla som deltog var en del i det. Det var Jesus som höll ihop det. Alla försök till att pressa fram något annat ur texten är faktiskt inget annat än att försvara en tradition som inte är bibliskt entydig.
Vissa hävdar att Paulus uppmaning till att lägga undan en summa pengar som gåva den första dagen i varje vecka (1Kor 16:1-3) är en biblisk uppmaning till att ha möte varje vecka. Men jag kan inte se det som något annat än en övertolkning. Paulus uppmanar helt enkelt Korintierna, så som han gjorde med Galaterna, att de skulle skulle ha ett tillfälle varje vecka där gåvor kunde tas emot och samlas in för hjälp till församlingen i Jerusalem, som hade hungersnöd. Det var ett speciellt projekt i ett specifikt sammanhang för att i kärlek sträcka sig ut till att mildra hungersnöden på en annan plats i världen. Det var inte en uppmaning om att ta ut tionde eller offrande varje vecka för att uppehålla en lokal församlings utgifter för sin tjänst. Varje gång som dessa verser används för att ge stöd till något sådant så används det i så fall utanför sitt sammanhang och missbrukas.
Försöker versen alls antyda att de kristna samlades den första dagen i veckan, söndagen? Om det antyds så är det i varje fall ingen befallning, och det är troligen inte något stort möte, utan mer sannolikt närmast en familjesammankomst komplett med måltid (1Kor 11:17-34). Fanns det tillbedjan i mötet, fanns det undervisning? Ja, det fanns faktiskt både undervisning, sång och tillbedjan. Paulus diskuterar detta i nästa del i samma brev. Han beskriver det med orden: ”När ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse (1Kor 14:26-27)”.
Samlingen är beskriven som att alla är en del och att det involverar var och en. Detta stycke pekar faktiskt även på behovet av någon form av ordning och kommunikation när församlingen kommer samman. Då skulle man kanske förvänta sig något om att predikan hålls av pastorn eller en äldste, men istället talas det om två eller tre profeter som kan tala i ordningsföljd (v29) och sedan sägs: ”Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade (v31).” Med detta i minnet föreslår Paulus däremot inte att alla ska lyssna på en person som talar även om det skulle ha varit väldigt ordnat.
Jag säger inte att bibeln inte undervisar om att vi ska komma tillsammans som en familj; jag menar istället att det är precis det som den gör. Vi har fått befallning om att komma tillsammans (Heb 10:24-25), men inte för att passivt lyssna till en lovsångsgudstjänst och en predikan. Vi behöver komma tillsammans i grupper där vi alla kan ta del och fungera som en andlig familj tillsammans. Om detta ”var och en” inte kan utföras i samlingarna så är det nog något fel på sättet, eller systemet, som vi kommer tillsammans på.
Det är faktiskt lättare att motivera att man möts med måltid tillsammans varje vecka som något bibliskt föreskrivet, än att ha en predikan varje vecka. Fundera på det. För vi har inte enbart reducerat måltiden till ett brödsmula och en klunk druvjuice då och då, utan vi har dessutom upphöjt predikans roll som något centralt för vad församlingen handlar om.
Sen får du själv fundera över hur välgrundad dagens form är och om detta borde få konsekvenser i ditt och församlingens liv, samt i dina prioriteringar. Om vi istället borde prioritera våra sammankomster i det lilla sammanhanget, i hemmen, så är ju frågan vilket uttryck som bäst representerar församlingen? Söndagsmötet, eller samlingarna i hemmen? Jag har min uppfattning klar. Se gärna min andra artikel kring frågan ”Vad är egentligen en församling och vad är dess syfte?”.
Jag längtar i varje fall efter ett annat sätt att leva mitt liv på, ett sätt som har en positiv påverkan på andra, till att söka Gud tillsammans, och att fler får växa i sin tro. Livet handlar inte om att passa in i en form utan om att varje dag leva våra liv med Gud och våra syskon. Jag kanske inte träffar mina syskon varje dag, men jag kan leva mitt liv med Gud varje dag, och det är spännande!
2010-02-16
En stor röd traktor - en modern liknelse om församlingen
Jag stötte på denna filmsnutt. Den beskriver något av det jag själv känner. Det finns mycket mer att utforska tillsammans med Gud!
Fundera själv på det som Francis delar i slutet.
Tyvärr införde de begränsningar på ovan länk. Pröva denna istället. Inte lika bra kvalitet och Francis samtal i slutet är tyvärr inte längre med, men kortfilmen kan man i varje fall se.
Fundera själv på det som Francis delar i slutet.
The Big Red Tractor from Jacob Lewis on Vimeo.
Tyvärr införde de begränsningar på ovan länk. Pröva denna istället. Inte lika bra kvalitet och Francis samtal i slutet är tyvärr inte längre med, men kortfilmen kan man i varje fall se.
2010-02-11
Lite tankar om andlig auktoritet
Jag närmar mig så sakta tankar om ledarskap. Men denna gången blir det ett kort nedslag angående andlig auktoritet. Inte på långt när heltäckande, men ändå bra frågor att ställa sig för att pröva om jag/du utövar en andlig auktoritet värd namnet. Även detta inlägg är starkt inspirerat ifrån Floyds böcker.
Frågeställningen om andlig auktoritet handlar inte om ifall det existerar utan om hur det ska utövas och vad vi ger för respons till det. Jesus gjorde det helt klart att vad han menade med auktoritet var annorlunda mot vad den tidens andliga ledare ansåg att auktoritet handlade om. Jesus definierade auktoritet som att influera människor genom att betjäna dem. Om vi betjänar, så har vi inflytande, och om vi har inflytande på människor så har vi andlig auktoritet i deras liv. På detta sättet är auktoritet definierad som förmånen av att influera andra genom att använda sina andliga gåvor på samma sätt som Jesus.
Hur ska vi veta om vi utövar andlig auktoritet så som Jesus gjorde? Följande frågor kan vara till hjälp här:
• Befriar det eller förslavar det?
• Leder det till likformighet eller till kreativitet?
• Leder det till beroende av människor eller av Gud?
• Frambringar det underdånighet eller tjänande?
• Är det beroende av lag eller av nåd?
• Bryter det ner eller bygger det upp en människas förtroende?
• Utrustar det människor till att fungera i tro eller frambringar det fruktan?
• Frambringar det ansvarstagande eller anarki?
• Utrustar det människor för tjänst eller gör det dem till åskådare inför andras tjänst?
Tänkvärda frågor. Det är så lätt att göra sig en bild av vad andlig auktoritet är utifrån (kanske negativ) erfarenhet samt samhällets bild av auktoritet. Men som vanligt vänder Jesus saker upp och ned. Jag gillar det...
Frågeställningen om andlig auktoritet handlar inte om ifall det existerar utan om hur det ska utövas och vad vi ger för respons till det. Jesus gjorde det helt klart att vad han menade med auktoritet var annorlunda mot vad den tidens andliga ledare ansåg att auktoritet handlade om. Jesus definierade auktoritet som att influera människor genom att betjäna dem. Om vi betjänar, så har vi inflytande, och om vi har inflytande på människor så har vi andlig auktoritet i deras liv. På detta sättet är auktoritet definierad som förmånen av att influera andra genom att använda sina andliga gåvor på samma sätt som Jesus.
Hur ska vi veta om vi utövar andlig auktoritet så som Jesus gjorde? Följande frågor kan vara till hjälp här:
• Befriar det eller förslavar det?
• Leder det till likformighet eller till kreativitet?
• Leder det till beroende av människor eller av Gud?
• Frambringar det underdånighet eller tjänande?
• Är det beroende av lag eller av nåd?
• Bryter det ner eller bygger det upp en människas förtroende?
• Utrustar det människor till att fungera i tro eller frambringar det fruktan?
• Frambringar det ansvarstagande eller anarki?
• Utrustar det människor för tjänst eller gör det dem till åskådare inför andras tjänst?
Tänkvärda frågor. Det är så lätt att göra sig en bild av vad andlig auktoritet är utifrån (kanske negativ) erfarenhet samt samhällets bild av auktoritet. Men som vanligt vänder Jesus saker upp och ned. Jag gillar det...
2009-12-03
Livsgrupper, eller grupper om två eller tre
Första gången jag stötte på detta ”fenomen” var i boken ”You See bones, I see an army – changing the way we do Church” av Floyd McClung. Sedan har jag läst om det i Neil Coles böcker. Slutligen har jag själv börjat tillämpa det i någon mån. Jag tror inte nödvändigtvis att man måste följa strukturen så strikt om det inte känns bekvämt, men det kan vara bra att ha som en grund. Sen får det nog växa fram. Vad det handlar om är i varje fall att två eller tre personer bestämmer sig för att träffas regelbundet och dela livet tillsammans. Jag tror att detta är jättebra oavsett om man redan är med i en bönegrupp eller annat gemenskapssammanhang. Livsgrupper står inte i motsats till något annat, utan jag tror att det kan få var och en att växa i sin tro och i att dela med sig av den till andra. Bli inte skrämd av formen och alla punkterna nedan. Det visar på en möjlig form för en livsgrupp, men låt du det växa till något som känns naturligt för dig/er.
Det var nämligen aldrig tänkt att personligt lärjungaskap skulle vara något extra tillägg för en troende, utan istället en normal del av den troendes liv. Om vi ska vara en rörelse av lärjungar där människor kan komma till tro, så är det grundläggande med grupper av två eller tre personer för män och kvinnor. När rörelsen växer, så förmedlas sedan grunden vidare genom dessa små lärjungagrupper. Jag kallar dem för Livsgrupper men du är fri att hitta ett eget och bättre namn om du vill.
Det har sagts att om en grupp kan förmedla sina grundvärderingar från generation till generation så är en rörelse född som inte kan stoppas.
För att möjliggöra överföringen av grundvärderingar och en genuin omsorg för varandra, så föreslår Floyd McClung följande riktlinjer för personligt lärjungaskap:
1. Män och kvinnor möts separat.
2. Man träffas i en till en och en halv timme och inte mer.
3. Träffas varje vecka.
4. Låt inte denna tid upptas med för mycket själavård.
5. Förvänta dig att varje person är omsorgsfull och seriös i sin strävan att växa som person och i ansvarstagande.
6. Sätt tillväxtmål och dela dem med varandra inom följande områden:
a. Bön och att läsa Ordet
b. Dela tron med andra
c. Tillväxt i sin karaktär
d. Personlig helgelse och sexuell renhet
e. Träna andra
f. Leva efter mina grundvärderingar
g. Finansiell hederlighet
7. Dela upp mötena i tre delar:
a. Lyssna in: Ta tid att lyssna och sätta sig in i de andras situation under några minuter.
b. Följ upp: Gå tillbaka till de problem ni bad för varandra när ni sågs senast.
c. Fördjupa er: Be för varandra och för de ni tror ska bli frälsta.
8. Fokusera på de sju Kristi uppmaningarna för dem som är nya i tron:
a. Tro, omvänd dig, och låt döpa dig.
b. Lev heligt: Älska Gud med hela ditt hjärta, din själ, ditt förstånd och din kropp.
c. Be, lovsjung, och läs Guds Ord dagligen.
d. Kom tillsammans: Älska och vägled varandra och dela regelbundet nattvard med varandra.
e. Förlåt dem som syndar mot dig.
f. Ge till andra: Ge av dina pengar, din tid, ditt hjärta och ditt liv.
g. Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar.
Om ni sedan redan är tre som möts och det kommer en fjärde som vill vara med, så delar ni helt enkelt upp er i två Livsgrupper. På så vis kan detta spridas till fler och ändå behålla sin enkelhet.
Pröva detta!
Jag har svårt att tro att du skulle bli besviken.
Jag tror att Gud kan tala till människor i stora möten och att Gud kan förändra människors liv när man är många, men det är nog vanligare att Gud får göra ett djupare verk i oss när vi delar livet med några få, för då når det ofta så mycket djupare i våra liv.
2009-11-15
Vad är egentligen en församling och vad är dess syfte?
Inledning
Jag har under en längre tid fördjupat mig och låtit mig inspireras av ovanstående frågeställning. Jag insåg nämligen att jag tagit så mycket för givet, att det måste se ut så som det gör i många frikyrkoförsamlingar (jag är själv uppväxt i ett sådant sammanhang). Jag har läst flera böcker och artiklar, och även i Bibeln så klart, om detta och vill här i all enkelhet dela med mig av intryck och reflektioner jag gjort som handlar om detta. Stora delar av det som står nedan är översatt och sammanfattat från flera av de böcker jag läst på senare tid, speciellt av Floyd McClung (You see bones, I see an army - changing the way we do church), men även Neil Cole och Wolfgang Simson mfl. har inspirerat genom sina böcker.
Vad är en församling?
Låt oss börja med att läsa ur Apg 2:42-47. Notera att i vers 41 kan vi läsa att 3000 kom till tro på en enda dag, vilken utmaning!
Floyd McClung målar upp den första församlingen så här: ”Jag såg vad församlingen kunde vara idag. Jag såg för mitt inre en församling som var livfull, växande och orädd. Det var en samling människor med en innerlig kärlek till Jesus, inte en institution som hänger sig åt byggnader och program. Jag såg vänner äta måltid i varandras hem och komma ihåg Herrens död när de firade nattvard tillsammans. Jag såg dem lovsjunga med vilket instrument som helst som de kunde hitta, och frambringa glädjeljud när de prisade Gud för att han sänt sin Messias. För mitt inre såg jag bilder av små grupper av troende som spontant blev fler över Jerusalem. Apostlarna och profeterna lade grunden att bygga vidare på genom att instruera och uppmuntra de troende. Församlingen i Apostlagärningarna fungerade som en livfull gemenskap, inte bara genom ett möte en gång i veckan.
Det var en samling av småförsamlingar, eller mer korrekt, en rörelse av församlingar. De var definitivt inte någon jätteförsamling, sådana som det finns exempel på idag. Det var en dynamisk rörelse av små gemenskaper, som spontant spred sig överallt i staden. De möttes regelbundet i stora möten i Salomons pelarsal i templet. De samlades i varandras hem, trängde ihop sig i vardagsrum, gårdar och verkstäder, varhelst de kunde finna plats att mötas och lovsjunga och be för sina vänner och familjer. De infiltrerade varje del i staden. …”
Vad innebar detta då? Jo, alla var involverade. Hela församlingen var engagerad, inte bara några få. Den enkla formen av att samlas i små grupper innebar ju att alla blev involverade. Deras sätt att leva var attraktivt för dem som de kom i kontakt med. Och det var inte konstigt, för vad människor hade mött i åratal var den opersonliga och betryckande auktoriteten från fariséerna.
Vad är kärnan?
Vad är egentligen en församling?
I Matt 18:20 definierar Jesus det så här: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” Med det ordet som utgångspunkt så handlar Församlingen alltså inte om en byggnad. Jag känner själv att det är så lätt att förknippa församlingen delvis med byggnaden, kyrkan och det är inte konstigt alls, eftersom vi oftast möts i den. Men kanske att vi i och med att vi gör den kopplingen faktiskt riskerar att gå miste om något högst väsentligt. Det handlar ju om gemenskapen och att vi får möta Gud tillsammans. Så låt oss för en stund definiera församlingen, inte som en byggnad eller plats, utan något som är till där två eller fler är församlade i Guds namn.
Församlingen ”hände” för Jesus och de tolv när de formade en gemenskap som lärde, levde och tjänade tillsammans. I Apg 16: 13-15 kan vi läsa att församlingen hände/formades när Paulus på ett kvinnligt bönemöte berättade de goda nyheterna. Det händer idag när en familj återkommande bjuder in några vänner för en måltid. När de äter och bryter bröd så bygger de en andlig gemenskap tillsammans. De är församlingen när de är tillsammans. När de söker och lyder Jesu befallningar tillsammans, så är de en församling med ett tydligt syfte. När du har flera likasinnade gemenskaper sammanlänkade så har du en sammanslutning av små gemenskaper/grupper.
Den nytestamentliga församlingen, den församling vi möter i apostlagärningarna, var alltså definierad som människor. Troende gick inte till församlingen eller kom med i församlingen – de var församlingen. Olikt det gamla testamentets system som innebar ett fåtal präster, så fungerade alla medlemmar i den nytestamentliga församlingen som präster, eftersom alla tjänade med de förmågor och gåvor som Gud gav dem. Dessa Kristi efterföljare praktiserade sin tro i andliga familjer, möttes i hem och förändrade världen på ett radikalt sätt. I detta sammanhang lärde sig varje person hur de skulle vägleda andra. De troende ökade i antal när de lydde Guds ord och delade resurser och andliga välsignelser.
”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
”Två eller tre”
Det behövs alltså inte en folkmassa, utan endast några få personer, för att vara en församling och uppfylla funktionerna av en församling. Jesus var tydlig med att han vill att var och en av oss är sammanbundna med några andra i en medveten gemenskap. Den lilla storleken håller det på en enkel nivå, är baserad på relationer, möjlig att utöka genom delning, lätt att gömma om det skulle bli förföljelse, och inte så svårt att organisera. ”Två eller tre” innebär underförstått att Jesus hade en tydlig idé i sinnet av att församlingen skulle eller kunde vara liten och organisk.
Om vi måste reducera det till det som verkligen är nödvändigt, så har en liten församling en förmåga att fortsätta när allt annat misslyckas. Dessutom är det så att små grupper av troende lätt kan bli fler grupper. Människor kan inte gömma sig eller gå förlorade på samma sätt i en liten grupp som i en stor. Omsorg om varandra är lättare eftersom var och en känner den andre. Och slutligen, så kan det enkla uttrycket av församlingen, såsom en husförsamling, fungera närmare dem som inte känner Jesus genom att man möts i hemmen, på företag, i skolor osv.
”Komma tillsammans”
Att samlas är att bygga gemenskap. Att samlas är att investera i varandras liv genom personligt ansvarstagande för varandra och genom lärjungaskap. Att samlas är mer än ett slumpmässigt möte med andra troende. Det är mer än att man råkar ses på något kafé eller på gatan eller så. Att samlas förutsätter engagemang, att man vill dela något; det talar om att bygga en andlig familj. Detta att samlas inkluderar lovprisande, när människor kommer tillsammans för att lovsjunga, studera Guds Ord, nå ut, och för bön och att dela livet tillsammans. Apg 2:42-47 illustrerar hur efterföljare till Jesus samlades i hus efter hus som små, överlåtna gemenskaper som älskade och lydde Jesus tillsammans.
”I hans namn”
Församlingen är uppbyggd av dem som söker efter att känna, älska och lyda Jesus. Genom att samlas i Hans namn, så överlåter vi oss till mer än att gå till ett möte i veckan. Vi söker att vara lojala mot Honom. Att samlas i Jesu namn innebär att han är först, han är orsaken till att vi samlas. Han är i centrum, vårt fokus. Allt som allt gav Jesus mer än trettio befallningar i de fyra evangelierna. De som samlas i Hans namn söker studera och lyda dessa befallningar. I linje med denna sanning så står det i Apg 5:32 att den Helige Ande ges åt ”dem som lyder honom”. Vilka är då dessa befallningar från Jesus som vi bör lyda? Jesu befallningar kan summeras i sju huvudpunkter:
1. Tro, omvänd dig, och låt döpa dig.
2. Lev heligt: Älska Gud med hela ditt hjärta, din själ, ditt förstånd och din kropp.
3. Be, lovsjung, och läs Guds Ord dagligen.
4. Kom tillsammans: Älska och vägled varandra och dela regelbundet nattvard med varandra.
5. Förlåt dem som syndar mot dig.
6. Ge till andra: Ge av dina pengar, din tid, ditt hjärta och ditt liv.
7. Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar.
Inte så komplicerat. Församlingen är de som avgjort sig till lydnad. Lydnad till Jesu befallningar avskiljer oss. Efterföljare till Jesus blir hängivna lärjungar när de menar allvar med att lyda Jesu befallningar. Målet för församlingen är att hjälpa efterföljare till Jesus att bli hängivna lärjungar till Jesus.
”där är Jag mitt ibland dem”
Jesus lovar vara med dem som lyder honom. När han gav de första lärjungarna uppmaningen att gå ut, undervisa, döpa och göra folk till lärjungar överallt, så uppmanade han dem att undervisa andra vad han hade delat med dem. Han ville att de skulle ge vidare den uppmaning han precis hade gett dem. Jesus sade inte att vi måste samlas en speciell dag, eller i stora samlingar, eller att en utpekad pastor/ledare måste leda oss, eller att vi måste vara ”under överinseende” av en erkänd ledares andliga auktoritet, även om det ibland kan underlätta om det sker i rätt anda. Jesus definierade församlingen i sitt enklaste uttryck. Han gjorde församlingen tillgänglig för alla. Det finns plats för stora församlingar och erkända ledare, men församlingen som sådan är inte byggd på ett erkännande eller godkännande av någon människa eller beroende av någon mänsklig institution. Den levande Gudens församling är hans idé. Vi är samlade tillsammans genom Gud själv.
Vad är syftet med församlingen?
Syftet med församlingen är att förhärliga Gud genom att älska Jesus, älska dem som älskar Jesus, och älska dem som inte känner Jesus. Församlingen finns för Gud och för hans syften på jorden. Vi finns inte för oss själva.
Hur skulle en enkel församling kunna vara i praktiken?
Församlingen är något så enkelt som att samlas kring en måltid, i glädje, och ha gemenskap med varandra. Det bör innebära att man regelbundet bryter bröd och minns Herrens död, gärna runt måltiden och till stunder av gemenskap, sång och bön, att lägga händerna på de med behov och att dela med varandra och ge till gemenskapen i det att den når ut till andra. Det kan vara så enkelt som att fråga Gud: ”Hur kan vi nå ut till våra grannar tillsammans?” och sedan lyda vad han säger till oss att göra. Detta är inte bara fina ord. Jag tror verkligen att vi borde be och lyssna ofta till vad Gud vill att vi ska göra, och sedan stå upp och göra det.
Enkla församlingar inkluderar lovprisande i stora samlingar när det är möjligt, men inte som ett fokus på hur vi har församlingsliv. En enkel församling innebär inte alltid en liten församling. Det finns ett utrymme för stora möten. De inspirerar människor till att komma ihåg att de är del i något större än dem själva. Det vore nog idealiskt om man kunde mötas i större möten som en ”församling av församlingar” någon gång i månaden, men inte oftare för annars riskerar fokus att flyttas från det enkla församlingslivet till det stora sammanhanget.
En vision för församlingen
Visionen från Gud för församlingen i dess enklaste form är något mäktigt. Församlingen är människor, vanliga människor, som lever sina liv för Jesus. Inget trendigt, inte i ilska mot någon, ingen speciell uppenbarelse eller ny lärosats, bara vänner som lyder Jesus tillsammans. Vill du vara del i en församlingsgemenskap som bygger på relationer och som vill nå ut till andra människor? Det är en enkel församling.
Gud kommer att ge dig en frisk vision för enkelheten i församlingen om du frågar honom. Men var försiktig. Om du frågar om det så kommer Gud att ge det till dig och det kommer att bli som en brinnande eld inom dig som tar över ditt liv!
Vision kommer före verklighet. Om du vill ha en vision för hur Gud ser församlingen, be Gud om att låta dig se vad han ser och känna vad han känner. Det var det som hände för profeten Hesekiel; Gud visade honom en dal med torra ben. Men Gud såg en armé. Gud öppnade Hesekiels ögon och han såg dalen med de torra benen från Guds perspektiv. Att själv se Hesekiels gamla vision innebär att du börjar drömma om hur en församling kan bli. Det kommer att ge dig någon kraftfullt att hålla fast vid när du stöter på politiken i den institutionella församlingen. En vision från Gud är helt enkelt ett gudagivet sätt att se saker som han ser dem. Det är en bild av vad han vill med ditt liv, och ingen annan kan ta det ifrån dig. En person med en vision är inte en fånge till den som inte har någon vision.
En vision från Gud som brinner i ditt hjärta kommer att utmana jämvikten i ditt liv. Det gör det möjligt för dig att bryta dig loss från ditt beroende av verksamhet och byggnader som talar mot dig eller får dig att tycka att allt är bra med dig. Det kommer att utmana tidigare sätt att göra saker så att du kan drömma nya drömmar. Varje person som har en hunger efter att växa i Gud behöver en vision för hans eller hennes del i församlingen. En frisk vision om församlingen i sin enkelhet kommer att skapa mod i ditt hjärta att bryta med det gamla och pröva det nya. Det kommer att inspirera dig och dina vänner till att stå emot frestelser om synism och ge er mod att agera utifrån vad ni tror. Visionen från Gud för hans församling kommer att ge dig tro för den församling du är en del av. Du kommer att se hur mycket Gud älskar församlingen. Du kommer att be för den och gråta över den och, om det är nödvändigt, lämna den. Du kommer att vara fri att älska, förlåta och ge dig till den och dess ledare – om det är vad Gud säger åt dig att göra.
Avslutning
Läs gärna denna (långa) artikel igen och sök sedan Gud för din situation. Jag är övertygad om att Han vill ge dig något i detta! För mig har det bl.a. inneburit att jag inte bara "flyter med" i församlingslivet, utan att jag nu har ett tydligare mål och syfte när jag delar gemenskapen med andra. Att fira gudstjänst med många kan vara gott, men att dela livet med ett mindre antal trossyskon uppskattar jag idag ännu mer.
2009-11-12
Johannes sju tecken
När jag läste boken "Organic Leadership" av Neil Cole nyss, så tog han upp ett enkelt, men kraftfullt verktyg att använda vid evangelisation, som ett sätt att läsa Bibeln tillsammans, eller att själv reflektera utifrån.
Det heter "Johannes sju tecken" och har använts ganska länge, men inte dokumenterats förrän ganska nyligen.
I slutet av Johannes evangelium står det Joh 20:30-31
Många andra tecken, som inte är nedskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Det finns alltså ett antal tecken som Johannes har valt ut av en speciell anledning. Om vi läser och reflekterar över dessa tecken kan vi alltså lära oss något om Honom och det kan styrka oss i tron på Honom.
Jag föreslår att du tillsammans med någon eller några andra väljer ett tecken i sänder för att läsa ett antal gånger under veckan för att sedan komma tillsammans gemensamt dela och begrunda vad det har att säga oss.
Använd gärna de fyra frågeställningarna som jag lagt till i slutet som utgångspunkt i din reflektion.
Ta god tid på er, så att var och en får en chans att ge uttryck för vad bibelordet talar till den personen. Jag är övertygad om att detta kommer att tala till dig/er och förhoppningsvis leda till någon förändring i ditt eget liv. För vad Gud vill är inte bara att vi ska bli "kloka" och kunniga i vad som står i Bibeln, utan han är mer intresserad av vad som faktiskt får praktiska uttryck i våra egna liv. Inte som något vi bara gör, utan att det blir en del av våra liv.
Den sista frågan är ganska utåtriktad. Det är nämligen så att om Gud får tala till dig och förändra dig, så är det värt att berätta om för någon annan. Och då kan Johannes tecken vara något du delar med någon annan, utifrån vad det har talat till dig.
Johannes sju tecken
1. Joh 2:1-12. Jesus förvandlar vatten till vin.
2. Joh 4:46-54. Jesus botar en kunglig tjänares son.
3. Joh 5:1-17. Jesus botar en sjuk man vid Betesda.
4. Joh 6:1-14. Jesus mättar 5000 män.
5. Joh 6:15-25. Jesus går på vattnet.
6. Joh 9:1-41. Jesus botar en blindfödd man.
7. Joh 11:1-46. Jesus uppväcker Lasarus.
Frågar att ställa sig:
1. Vad säger denna berättelse om människans natur?
2. Vad säger denna berättelse om Jesu person?
3. På vilket sätt påverkar denna berättelse mitt sätt att tänka om mitt eget liv?
4. Med vem ska jag dela denna berättelse?
Må Gud välsigna dig i detta!
Mitt första inlägg
Hej!
Detta är alltså starten på en blogg som kommer att uppdateras ibland. Jag har blivit gripen av hur viktigt det lilla sammanhanget är! Något av det kommer jag att dela med mig av här. Hoppas att det kan få inspirera dig i ditt liv!
MVH
Mathias
Detta är alltså starten på en blogg som kommer att uppdateras ibland. Jag har blivit gripen av hur viktigt det lilla sammanhanget är! Något av det kommer jag att dela med mig av här. Hoppas att det kan få inspirera dig i ditt liv!
MVH
Mathias
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)