Bibliskt stöd för söndagsmöten?

Söndagsmötet verkar vara väldigt viktigt i kristenheten idag. Det finns nog undantag, men vanligtvis är det nog så. Jag har funderat en del kring detta. Att möta Gud tillsammans är både gott och viktigt. Men jag hoppas verkligen att mötet med Gud inte bara är koncentrerat till söndagsmötet. För ett söndagsmöte i veckan borde enligt min mening vara en ganska marginell företeelse i en kristens liv och i församlingslivet jämfört med all övrig tid. Det handlar om ett par timmar i veckan, men jämfört med alla andra timmarna då? Ett kristenliv handlar ju inte bara om några timmar på en söndag, utan om att leva hela veckan.

Jag är medveten om att ganska många troende hänger upp sin tro på söndagsmötet för att sedan ”överleva” till nästa söndag. Jag kan även förstå att det är svårt att komma ur det ekorrhjulet. Men det var ju inte så som det var tänkt att vi skulle leva. Jag menar inte att det måste vara dåligt att höra en predikan på ett söndagsmöte. Jag har själv blivit rikt välsignad ibland. Men tänk dig att ni lägger ner söndagsmötena i din församling, om du är med i en. Vad blir det då kvar av församlingen? Om det var söndagsmötet som det hängde på, att församlingen fanns och hade en verksamhet, så får vi ju hoppas att vi kan finna stöd för dess stora betydelse i bibeln. Annars bör vi kanske fråga oss om vi har missat något. Detta är något av det som detta kommer att handla om. Följ med på denna lilla resa, så får vi se var vi hamnar till slut.

Hur är det då egentligen? Varför är söndagsmötet så viktigt? Varför har vi de former vi har? Och hur pass förankrat är det i bibeln? Och finns det möjligen andra och t.o.m. bättre former? Jag har här tagit viss hjälp av Neil Cole, samt inspirerats av George Barna och Frank Viola i min utläggning om det. De har ju skrivit flera inspirerande böcker om församlingsliv och församlingsstrukturer. I varje fall:

Varför är mötet på söndag förmiddag så viktigt? Vi evangeliskt kristna pratar så ofta om att hålla oss till Bibeln i tro och liv, men i verkligheten är det faktiskt så att en del av det som vi anser viktigast i församlingen mer eller mindre saknar stöd i bibeln, som vi predikar ur varje söndag. Vi betonar vikten av en sund lära, men vi tar samtidigt för givet att våra möten, med att predika Ordet från en predikstol inte endast är bibliskt utan att det t.o.m. är centralt kring detta vad en församling handlar om. Även om det inte skulle vara något dåligt att göra detta varje vecka, så är det fortfarande inte befallt i skriften och det är faktiskt inte det som församlingslivet handlar om i NT. Jag menar här inte att undervisning inte skulle höra ihop med församlingen, utan mer att en envägskommunikation i predikan är ganska främmande jämfört med vad vi kan lösa om i NT.

Plocka upp ditt Nya Testament, öppna det och läs det som om det var för första gången. Sök igenom skriften. Se om du kan hitta verser i NT som befaller oss att komma tillsammans för möte, komplett med predikningar, pålysningar, tiondegivande och offrande. Du kommer inte att hitta några verser som föreskriver eller ens beskriver något sådant. Vad du kommer att finna är verser, kapitel och hela böcker som beskriver församlingen som en andlig familj – som älskar Jesus och varandra och står i uppgiften att återlösa de förlorade.

Många hänvisar till de första kapitlen i Apg för att försvara att man har öppna möten för lovsång och predikan. Men de bortser då från att detta inte är undervisande text utan istället en beskrivning av vad som hände, och det dessutom under en kortare period. Vad de gjorde i de första kapitlen av Apg var inte att predika för de heliga, så mycket som att predika för de förlorade.

Resten av Apg beskriver inte något sådant möte. Även i Efesus där Paulus säger att han undervisade dem både offentligt, såväl som gick från hus till hus (Apg 20:20), så var de öppna mötena som hölls i Tyrannus lärosal nog snarare en dialog snarare än en predikan (Apg 19:9). Detta var troligen en daglig undervisning snarare än ett möte en gång i veckan. I NT så är mönstret för församlingsliv inte ett möte i veckan utan det var en andlig familj som regelbundet möttes för att dela med sig av livet till varandra, och alla som deltog var en del i det. Det var Jesus som höll ihop det. Alla försök till att pressa fram något annat ur texten är faktiskt inget annat än att försvara en tradition som inte är bibliskt entydig.

Vissa hävdar att Paulus uppmaning till att lägga undan en summa pengar som gåva den första dagen i varje vecka (1Kor 16:1-3) är en biblisk uppmaning till att ha möte varje vecka. Men jag kan inte se det som något annat än en övertolkning. Paulus uppmanar helt enkelt Korintierna, så som han gjorde med Galaterna, att de skulle skulle ha ett tillfälle varje vecka där gåvor kunde tas emot och samlas in för hjälp till församlingen i Jerusalem, som hade hungersnöd. Det var ett speciellt projekt i ett specifikt sammanhang för att i kärlek sträcka sig ut till att mildra hungersnöden på en annan plats i världen. Det var inte en uppmaning om att ta ut tionde eller offrande varje vecka för att uppehålla en lokal församlings utgifter för sin tjänst. Varje gång som dessa verser används för att ge stöd till något sådant så används det i så fall utanför sitt sammanhang och missbrukas.

Försöker versen alls antyda att de kristna samlades den första dagen i veckan, söndagen? Om det antyds så är det i varje fall ingen befallning, och det är troligen inte något stort möte, utan mer sannolikt närmast en familjesammankomst komplett med måltid (1Kor 11:17-34). Fanns det tillbedjan i mötet, fanns det undervisning? Ja, det fanns faktiskt både undervisning, sång och tillbedjan. Paulus diskuterar detta i nästa del i samma brev. Han beskriver det med orden: ”När ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse (1Kor 14:26-27)”.

Samlingen är beskriven som att alla är en del och att det involverar var och en. Detta stycke pekar faktiskt även på behovet av någon form av ordning och kommunikation när församlingen kommer samman. Då skulle man kanske förvänta sig något om att predikan hålls av pastorn eller en äldste, men istället talas det om två eller tre profeter som kan tala i ordningsföljd (v29) och sedan sägs: ”Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade (v31).” Med detta i minnet föreslår Paulus däremot inte att alla ska lyssna på en person som talar även om det skulle ha varit väldigt ordnat.

Jag säger inte att bibeln inte undervisar om att vi ska komma tillsammans som en familj; jag menar istället att det är precis det som den gör. Vi har fått befallning om att komma tillsammans (Heb 10:24-25), men inte för att passivt lyssna till en lovsångsgudstjänst och en predikan. Vi behöver komma tillsammans i grupper där vi alla kan ta del och fungera som en andlig familj tillsammans. Om detta ”var och en” inte kan utföras i samlingarna så är det nog något fel på sättet, eller systemet, som vi kommer tillsammans på.

Det är faktiskt lättare att motivera att man möts med måltid tillsammans varje vecka som något bibliskt föreskrivet, än att ha en predikan varje vecka. Fundera på det. För vi har inte enbart reducerat måltiden till ett brödsmula och en klunk druvjuice då och då, utan vi har dessutom upphöjt predikans roll som något centralt för vad församlingen handlar om.

Sen får du själv fundera över hur välgrundad dagens form är och om detta borde få konsekvenser i ditt och församlingens liv, samt i dina prioriteringar. Om vi istället borde prioritera våra sammankomster i det lilla sammanhanget, i hemmen, så är ju frågan vilket uttryck som bäst representerar församlingen? Söndagsmötet, eller samlingarna i hemmen? Jag har min uppfattning klar. Se gärna min andra artikel kring frågan ”Vad är egentligen en församling och vad är dess syfte?”.

Jag längtar i varje fall efter ett annat sätt att leva mitt liv på, ett sätt som har en positiv påverkan på andra, till att söka Gud tillsammans, och att fler får växa i sin tro. Livet handlar inte om att passa in i en form utan om att varje dag leva våra liv med Gud och våra syskon. Jag kanske inte träffar mina syskon varje dag, men jag kan leva mitt liv med Gud varje dag, och det är spännande!